Hur förklara en frånvarande morfar för ens barn?
Min pappa är av någon anledning inte så intresserad av att ha en bra relation med varken mig eller mitt barn (och snart får jag ett barn till). Sedan mina föräldrar skildes för kanske 10 år sedan har han helt gått upp i sin nya relation och hennes familj. Till mig hör han av sig väldigt sällan och han verkaar inte förstå inte att han måste anstränga sig för att få en relation med min son som är 2 år.
Jag har berättat hur jag känner men utan resultat så nu har jag tröttnat på honom och hör inte heller av mig. När vi ses har vi inget att säga till varandra, han känner inte mig längre utan vi småpratar bara om oviktiga saker. Vi ses i stort sett bara till jul och födelsedagar.
När pappa kom och hälsade på på min födelsedag blev min min 2-åring jätteblyg och rädd för den främmande farbrorn och grät en lång stund och ville bara sitta i mitt knä. Sen släppte det ju, men jag funderar över framtiden. Min son kommer ju att undra varför vi aldrig åker och hälsar på morfar och varför vi inte träffar honom när vi träffar alla andra mor- och farföräldrar. Hur säger man till ett barn så det inte låter som att morfar inte bryr sig (vilket han ju egentligen gör men inte förstår att visa det). Det är ju inget fel på honom så att jag kunde säga var sjuk eller dylikt.
