Vi som ska göra IVF hösten 2011

Hej! Jag gör er gärna sällskap här i tråden. Min man och jag har försökt bli med barn i snart ett och ett halvt år, utan ens minsta antydan till plus... I våras gjorde vi en utredning, men de hittade inga fel på nån av oss. Vi fick rådet att fortsätta försöka på egen hand över sommaren. Idag kom min mens igen och vi orkar inte vänta längre. Imorgon ringer jag kliniken och ber att få påbörja behandling! Vi kommer att gå privat och hoppas komma igång så snart som möjligt. Så skönt att FL finns så man har nånstans att prata av sig! Har gråtit floder det senaste året, hoppas det vänder nu!

Jag känner igen mig! Jag har också börjat jobba idag och har svårt med koncentrationen. Och inte blir det bättre av att jag funderar på att söka nytt jobb...

Vi fick bokat en tid för behandlingsstart och ska träffa läkaren den 31 augusti. Då är jag på dag 3 i cykeln om mensen kommer i tid nästa gång. Det innebär att vi får vänta ännu en cykel innan vi kan sätta igång med sprutorna. Jag hoppas vi får göra korta metoden, för jag vill helst ta så lite hormoner som möjligt. Vi ska iväg på ett bröllop utomlands första helgen i september, så på sätt och vis är det skönt att vi inte hinner komma igång innan dess.

Ni som gjort IVF tidigare, hur reagerade ni på spray och/eller sprutor?

Vad skönt! Man hör ju så mycket om biverkningar och överstimulering och jag vet inte vad... Hoppas det går lika smärtfritt för mig.

Just nu försöker jag ta in och smälta det faktum att vi inte lyckats på egen hand och ska behöva gå igenom hela proceduren. Det känns så orättvist! Om vi bara visste vad det är som gör att det inte går...  Tänk om jag dricker för mycket (inte så att jag nånsin super mig full, men det har blivit många glas vin under semestern), tänk om det beror på min övervikt (har ett BMI på ca 26, så såå illa är det inte), tänk om det är nåt fel på äggledare/livmoder/spermier som de inte såg på utredningen? Man hinner bli lite knäpp på den här resan!

Jag vet inte om vi kommer att få välja vilken metod det blir. Men vi går privat, så då borde det vara större valfrihet tycker jag... Vi får helt enkelt vänta och se vad läkaren tycker. Vi skulle få lite papper med information hemskickade snart, då kanske det klarnar.

Det är så spännande att följa utvecklingen i tråden! Snart äggplock för några ser jag. Jag håller tummarna för er! Själv fick jag fullt utslag på äl-testet i förmiddags. Har inte använt stickorna på flera månader, men nu när det är sista försöket på egen hand tänkte jag att det var lika bra att använda slut på dem jag hade på lager... Vi har ändå sex minst varannan dag, så egentligen onödigt. Jag kan inte låta bli att hoppas att det mot alla odds ska ta sig den här månaden. Utredningen visade ju inga fel och jag känner av min äl varje månad. Åh, dessa tankar som mal...

Oj, vad många som är igång nu! Det är så spännande att följa er alla! Jag tittar in flera gånger om dagen för att se om det har hänt något. Och snart är det vår tur! :)

Fast nu när tiden är bokad börjar jag vela. Borde vi inte försöka några månader till på egen hand, när nu utredningen ändå inte visade några fel. Vi har ju "bara" försökt sedan april 2010... Är jag knäpp?

Ylviz: Jag tror liksom de övriga här i tråden att din man bara behöver lite tid att smälta det hela. Själv har jag freakat ur och varit nära att avboka tiden för vår IVF-start ett par gånger redan... Det känns så läskigt, trots att jag inget hellre vill än att få barn. Jag har inte riktigt våga tänka längre än till den dagen jag förhoppningsvis får ett plus på stickan. Att vägen dit skulle bli så här lång och jobbig hade jag inte trott. Och vad som händer den dagen vi får vårt efterlängtade barn vågar jag inte ens fantisera om. Jag tror man växer in i rollen som förälder längs vägen.

Exakt en vecka kvar till första besöket på IVF-kliniken nu. Jag har BIM dagen innan vi ska dit, så i hemlighet hoppas jag att jag ska plussa då så vi slipper alltihop. Men efter sisådär 17 misslyckade försök vet jag ju att mensen kommer som ett brev på posten i början av nästa vecka... Känner mig lite deppig och skraj idag. Vissa dagar är det svårt att tänka positivt.

Uppdaterar mig själv i listan. På onsdag är det dags för första läkarbesöket, då vi ska gå igenom vad som väntar under hösten... Nervös! Har dessutom BIM idag eller imorgon och känner inga symptom som kan tyda på vare sig mens eller graviditet. Blir nog till att ta ett test imorgon bitti om inte mensen kommit då, bara för säkerhets skull.

Hej tjejer! Tro det eller ej, men det verkar som om jag är GRAVID! Jag plussade i morse, två tydliga streck på Testlagrets sticka. Såg det direkt, men var ändå tvungen att be min man titta också innan jag vågade tro på det. Så nu är morgondagens tid på IVF-kliniken avbokad och så får vi hoppas att detta går vägen.

Jag håller tummarna stenhårt för er här i tråden! Mirakel sker tydligen...

Tusen tack för alla grattisar! Har inte fattat det själv än.
De hittade ingen orsak till vår barnlöshet under utredningen i våras. Min egen lilla misstanke är att det kan bero på allergitabletter som jag tagit ganska ofta p.g.a allergisk snuva. Nu har jag inte tagit dem alls på ett par månader. Men det kan ju lika gärna vara ren och skär otur. Det tar ju i genomsnitt 7 månader för ett par att bli gravida och vissa lyckas ju direkt. För oss tog det 17 månader, så det är väl såna som vi som drar upp statistiken...

Hej tjejer! Ser att jag fortfarande står kvar på listan. Jag plussade för ett par veckor sen, dagen innan vi skulle på första mötet på IVF- kliniken. Är i vecka 7 och mår pyton, men är överlycklig! Kan nån plocka bort mig från listan? Skriver från iPaden...