Familjerelationer

Hej!

Jag har senaste tiden varit väldigt kluven gällande sonens relation till hans farmor och fastrar. Sonens pappa är helt frånvarande men trots det har vi ändå lyckats hålla kontakten med farmor och fastrarna vilket jag varit väldigt glad för, familj betyder mycket för mig! Men senaste tiden har jag känt att farmor och fastrarna sviker, mestadels farmor och den äldre fastern som syns till väldigt sällan. Min son är knappt fyra år gammal så för honom är det svårt att hålla kontakten, jag känner att det är de vuxnas ansvar att hålla kontakten och relationen vid liv! Vi bor i två olika städer men med goda kommunikationer mellan men det tar ändå 2,5 timme kommunalt. Ska kanske sägas att min son är det enda barnbarnet i så väl deras som min familj, mormor och morfar träffar han i regel flera gånger per månad.

Sonens farmor har synts till väldigt lite senaste året, det har blivit allt glesare kontakt med henne, sen förra sommaren har sonen fått 7 dygn med sin farmor utspridda på året, tre dygn förra sommaren, två dygn i december och sen två dygn här för ca två veckor sedan, utöver det har vi inte direkt hört av farmor alls och inte träffat henne heller. Den yngsta fastern har vi träffat riktigt ofta, nästan ett snitt på 1 gång per månad, hon har ställt upp som barnvakt och även kommit på besök bara för att umgås med både mig och sonen vilket jag och sonen uppskattat väldigt mycket.

Vad gäller den äldre fastern så har hon träffat sonen i december förra året och två gånger här under våren men hon och jag har aldrig direkt haft någon kontakt eller relation ens innan separationen vilket jag haft med så väl farmor som med den yngre fastern.

Varje gång som sonen träffar sin farmor så är det han som får åka till henne, hon har inte ens hälsat på hemma hos oss sedan hans tvåårsdag i november 2009, det är en lång resväg för sonen till farmorn, det är 2,5 timme kommunalt pendlade enkel resväg vilket jag kan tycka är rätt mycket för en kille på knappt fyra år och det här har pågått sedan han var två år. De vill fira hans födelsedag på egen hand hemma hos farmor istället för att vara med på det ordinarie firandet här hemma med övrig familj och vänner.

Jag känner mig kluven för jag vill som sagt att sonen ska ha kontakt med sin farmor och sina fastrar men samtidigt känns det inte rätt mot sonen att lämna bort honom till en farmor som han bara träffar 1 gång per halvår, dem vill ha honom för sig själva utan min närvaro vilket jag på sätt och vis kan förstå. Nu efter senaste gången han var hos farmor så har jag märkt av att sonen är väldigt saknande, om han är hos dagmamman så uttrycker han att han kommer sakna mig när jag går och när jag hämtar så kastar han sig om halsen på mig och säger att han saknat mig och han har även saknat sin mormor, morfar och deras hund väldigt mycket då vi efter hans vistelse hos farmor spenderade en 5-dagars semester med hans mormor, morfar och hunden. Den här typen av saknad och kontaktsökningen har jag inte upplevt från honom tidigare och jag börjar därför undra om det har ett samband med vistelsen hos farmor.

Som sagt vill jag att sonen ska ha sin familj omkring sig men jag tycker inte det känns som att relationerna med hans farmor och fastrar är på hans vilkor utan på deras! Ska sonen hela tiden behöva åka till dem? Ska han vara glad för att dem ger honom några dygn per år? Ska jag bara släppa iväg honom till dem när de väl vill/ har tid att träffa honom?

Vad är bäst ur sonens perspektiv? Jag har läst på många ställen att barn behöver tät kontakt för att känna sig trygga med personer, har läst uppgifter som minst var tredje dag t ex gällande växelvis boende för barn under en viss ålder osv. Eller är det reglbundenhet som är nyckeln även om det är lite längre perioder emellan?

Hoppas du förstår vart jag försöker komma med det hela!
Tack på förhand!