Juni/Juli mammor...
En till nykomling här 
Vår lilla Thea kom den 7 juni och vägde 3446g o 49cm, nu väger hon 4820g o 57cm. Första barnet och det går överraskande bra
(var lite nojjig innan att jag inte var skulle klara av de men jodå! )
En till nykomling här 
Vår lilla Thea kom den 7 juni och vägde 3446g o 49cm, nu väger hon 4820g o 57cm. Första barnet och det går överraskande bra
(var lite nojjig innan att jag inte var skulle klara av de men jodå! )
Håller med er andra att det är jobbigt på nätterna när man inte får sova och man ser sambon ligger där och snarkar gott!
Men jag tar nätterna då sambon ska upp och jobba på mornarna och för det mesta så är det amning som gäller på nätterna och det kan ju inte han göra.
Men hur tar ni det på dagarna och erat barn skriker och pappan försöker trösta och det tar evigheter innan barnet slutar gråta?! Jag har otroligt svårt att inte lägga mig i när Thea skriker och skriker och inget pappan gör hjälper. Jag förstår ju att han oxå vill kunna trösta Thea men just nu känns det som att det bara är mamma som duger. Är jag nojjig och en hönsmamma eller vad??
Har hur mycket som helst att plocka med och hon är supervaken! Men hon ser rätt nöjd ut så jag tror jag ska chansa att låta henne ligga i gymmet och springa lite fram och tillbaka och hinna med det jag kan! Ska bara dricka ur kaffet så jag vaknar
Det är delade känslor här när hon växer ur 56. Dels är det jättekul att kunna använda allt fint vi har fått i 62 men samtidigt blir man lite ledsen att hon växer så fort och jag inte riktigt har njutit klart av att hon är så liten!
Nu har jag iaf lyckats dammsuga och dammtorka lite. Hon somnade när jag tog fram dammsugarn så det var perfekt!
Har inte skaffat mig en babysitter än....trodde hon var lite för liten för att sitta i en sån men det kanske funkar? Hade inte tänkt köpa en så avancerad sak utan en ganska enkel, kan de "sitta" stadigt i en sån trots att de inte har koll på kroppen ännu? Rädd att hon liksom glider ner på sidorna.
De flesta babysitrar går att ställa i olika lägen så man kan ha dom allt från helt liggande till helt sittande. S i början behöver man inte ha dom så sittande utan kan göra så att dom ligger med huvudändan högt så att de ser. Vi har inte nån värsting babysiter heller men den är en av de bästa investeringarna vi gjort. Storebror satt/låg mycket i den och nu har lillasyster fått börja använda den. En till bra grej att ha den till är när bebisen är förkyld. När sonen var liten och var förkyld hade vi babysitern mellan oss i sängen och så fick han sova i den på nätterna. Då blev det inte så jobbigt för honom att andas.
Måste bara berätta....just nu sitter jag med Thea i knät och ser att hon har precis upptäckt sina fötter! Så gulligt! hon bara stirrar o ser helt fascinerad ut
Gullunge 
Har egentligen inga större sviter från förlossningen kvar. Är lite känslig vid samlag fortfarande.
Är fruktansvärt otränad och har dålig kondis
Tar långa promenad och har börjat styrketräna så snart är man väl i form igen!
Slutade blöda efter 6v för att sen börja om igen några dagar efter 8v men nu är det helt borta! Knipmusklerna är inte riktigt som vanligt men jag känner dem.Kisstrålen kan jag dock inte stoppa
Angående städningen så kan jag inte alls låta det vara stökigt!! Kan inte slappna av om det är rörigt hemma. Tyvärr!
Och det är inte dem bästa förhållandena där inne att läka så det tar väl sin lilla tid. Så efter 13v. hoppas jag oxå att det känns som vanligt!
Jag måste fråga om det är fler som känner så här eller om det är jag som är känslig....
Igår var vi och firade min mamma, alltså Theas mormor, och hon är ju såklart jättestolt över sitt första barnbarn!
Eftersom vi bor en bit bort så ses dem inte så ofta så när hon väl träffar Thea så vill hon gå och bära och gosa på henne hela tiden vilket jag förstår! Men vad jag INTE förstår är att hon ska låta alla andra oxå hålla i Thea, som om hon är nån slags vandringspokal?!! Jag är inte sån som slänger mitt barn i famnen på alla som kommer och hälsar på och jag gillar itne att få en bebis slängd i famnen på mig när jag hälsar på nån. Men är det fler som reagerar när andra börjar ta över era barn och skeppar runt dem famn till famn?? Nu är det inte närmaste familj vi pratar om utan andra.
Jag har varit lite känslig den sista tiden överlag så jag vet inte om jag överreagerar eller inte
Nån mer som känner så här eller är jag bara töntig 