-
Jobbigt att hon mest är missnöjd. Det kan inte vara 12-veckorsfasen just nu? Min lilla är också 3 månader om en vecka men hon är faktiskt glad för det mesta. Om kvällarna kan det vara lite längre till leendet men på dagarna lyser hon upp bara man tittat på henne. Njuter för det kommer säkerligen ändras många gånger.SamsonS skrev 2011-10-13 03:04:21 följande:om inte har några rutiner nästan? :S eller, nätterna ser någorlunda lika ut, somnar runt 21-22, sover till 04-05, ammas, somnar om till ca 9, ibland 10. Men dagarna har jag knappt någon koll på, känns som att hon äter mest :S där mellan för det mesta missnöjd... :( kan ligga i gymmet eller sitta i knät och titta på saker små korta stunder innan hon protesterar, sen får man gå runt med henne, eller amma. Tänkt så många gånger om det beror på att hon inte blir mätt? Hon går ju upp bra i vikt och följer kurvan till punkt och pricka, men hon äter ju också jämt...känns så trist att åka iväg någonstans för oftast så skriker eller gnäller hon hela tiden. Alla säger att det blir bättre efter 3 månader, så jag hoppas innerligt på det! Hon blir 3 månader om en vecka...fler som känner såhär? -
Min är exakt likadan! Som värst är det när hon är trött. Jag tror att hon är så distraherad av omvärlden just nu att hon inte har ro till att äta länge. För bara ett par veckor sedan åt hon ca 40 minuter varje gång, nu tar det max 5 minuter. Men hon går faktiskt upp bättre i vikt nu.SamsonS skrev 2011-11-11 20:18:37 följande:Ni som ammar, har era bebisar haft perioder då dom krånglat riktigt mycket vid bröstet? Cornelia håller på och bökar och har sig nästan hela tiden när hon äter, blir arg och fäktar. Hon brukar bli nöjd när hon får komma upp, för det mesta iaf, men sen vill hon ju ha mer mat och så är det samma visa igen. Känns som att hon knappt äter något och hon äter inte lika ofta längre. Är detta normalt eller kan det vara något som är tokigt?
Från att hon var 3 veckor uteslöt jag all mjölkprotein för hon hade ont i magen. Det blev mycket bättre men hon var en ganska skrikig bebis över lag men när hon blev 3 månader blev hon helt förändrad. Hon blev jätteglad nästan hela tiden, skriker knappt längre och allmänt nöjd. Vi började introducera mjölk lite försiktigt och det har gått bra hittills, hon är fortfarande jätteglad och go, men har som sagt börjat krångla med maten. Tror ni detta har något samband? Kan tillägga att ibland tar det lite tid innan mjölken rinner till och det är precis som att hon blir förbannad för att det inte går tillräckligt snabbt....
Hon är 4 månader nu.
När min flicka börjar skrika så byter jag bröst, när hon börjar skrika där byter jag igen för att därefter byta igen när skriket kommer även där. Så hon får varje bröst två gånger sen börjar jag busa/prata lite med henne, gnäller hon inte förutsätter jag att hon är mätt. De gånger jag propsat på att hon ska äta mer har hon spytt mycket mer. -
Och jag säger tvärtom, följ barnets signaler så blir det bäst i slutändan. Vill hon sova i din säng så är det för att hon behöver närhet. Vill hon äta så behöver hon det också (troligtvis svälter hon inte ihjäl om ni tvingar henne att vara utan, men hon kan behöva mat av andra anledningar än att hon är hungrig, trygghet exempelvis). Och jodå, det finns massor av barn som faktiskt behöver mat på natten långt efter 4 månader medan vissa klarar sig fint utan. Det är väldigt individuellt.
De växer upp fort och även om det ibland känns tungt att inte få sova en hel natt så kommer den här tiden gå väldigt fort och om ett par år har du glömt det helt. Jag vill inte riskera mitt barns grundtrygghet för att eventuellt (för barnet kan mycket väl vakna iaf) få sova lite bättre under en väldigt begränsad period.
Jag ammar på friskt på natten, hon är bara 8 månader så jag ser ingen anledning till att neka henne den tryggheten. Hon ammar mellan 6-10ggr per natt (sin natt, 19-06).
Är gravid igen och blir det så att jag får dubbelamma barnen så blir det så. -
Ska inte du ha barn igen i höst? Varför håller du inte pojken hemma då? Jag har viss förståelse om man lämnar äldre syskon på förskola när man är hemma med småsyskon..men inte en 13-månaders...Larsson2006 skrev 2012-06-26 19:38:25 följande:Grodan har fått dagisplats. Han ska börja i slutet på augusti. Känns lite gruvsamt. Han kommer då att vara 13månader. -
Fast har man ett så stort behov av andrum så kanske två så pass täta barn är en dålig idé? Det ligger knappast i 13-månaders barnet intresse att börja på förskola när han är så liten. Jag förstår att en del är tvugna för att de ska jobba och försörja familjen, men när man ändå är hemma tycker jag det är egoistiskt och helfel. Hon skriver ju dessutom att hon själv inte tycker det känns bra (men jag antar att hennes egna intressen kommer gå före).Ppilla skrev 2012-06-27 18:44:25 följande:Tror man behöver lite andrum med en liten hemma och ett barn på 13 månader. Förstår absolut varför det blir dagis då -
Givetvis inte, och jag tycker det är en ganska löjlig jämförelse. Barnvakt (troligtvis någon barnet har en nära och trygg relation med) någon timme några gånger per år jämfört med dagis 15-50 timmar i veckan (i stora barngrupper och personal som man inte kan få den där nära och trygga kontakten med). Förskola kan givetvis vara bra för barn om de inte träffar barn annars, men en 1-åring mår mycket bättre av att inte behöva separeras från sina föräldrar.Ppilla skrev 2012-06-27 20:39:22 följande:Undrar då om jag är en dålig mamma som skaffat barnvakt någon gång för att JAG/VI behövt avlastning för att hämta nya krafter? -
Givetvis finns det forskare som säger annat, det finns forskare som tycker att man kan dricka under graviditeten också. De flesta är dock överrens om att barn under 3 år inte har något behov av förskola, att deras behov gott och väl kan tillfredsställas av föräldrarna. Givetvis krävs det att mamman har en vilja, ett engagemang och lever ett aktivt liv med sina barn.Ppilla skrev 2012-06-28 06:39:16 följande:Var hittar du den informationen om att en ettårig mår bäst utan separation från förälder vid 13 månaders ålder?
Spännande att du vet det men att forskarna fortfarande är oense om det.
Jag kan tänka mig att min dotter tycker sina dagiskamrater ( ja jag vet det heter förskola men det är samma sak för mig) är hundra ggr roligare än att umgås med mig dag ut och in.
Då jag byter jobb i augusti så kommer jag ha barnvakt en helg i månaden troligtvis blir det far och morförälder men det kan man inte ta för givet att de kan alltid. Dock vet jag att både mitt barn ( som då får uppmärksamhet till Max) och far och morföräldrar kommer njuta av den helgen
Som sagt är det en helt annan sak att lämna barnet då och då till någon de känner väl och har förtroende för. Dels är relationen en annan, dels ska barnet inte dela uppmärksamheten med 15 andra barn. -
Jag håller inte med, som mamma kan man (om man vill) erbjuda omväxling i både umgänge och miljö. Men det krävs givetvis engagemang.Larsson2006 skrev 2012-06-28 13:07:23 följande:Jag håller med Ppilla! Tror att barnet mår bra av att få göra något anorlunda på dagarna och få omväxling i både umgänge och miljö. Som mamma kan bara erbjuda visst mycket. Vissa saker måste barnet få lära sig själv och vissa av andra barn.
Jag har haft barnvakt åt vår son och han har aldrig haft problem med det. Sedan så kan jag väll hålla med om att man inte ska lämna barnen på heltid direkt utan låta dem vänja in sig. Sen i dagens samhälla så måste vi ju tyvärr förlita oss på dagis mm då båda föräldrarna oftast måste arbeta. Tror att de flesra föräldrar hälst skulle vilja vara hemma och leka med sina barn hela dagarna och gå på zoo, lekparker, badhus och andra aktiviteter med dem och ändå ha pengar till mat, blöjor, kläder, leksaker och annat. Eller har jag fel?
Ja, tyvärr är förskola ett nädvändigt ont för de flesta. För dem som är hemma med andra barn är det ju dock inte det, de har alla möjligheter i världen att istället göra all de där roliga grejerna du skriver om. För du får ju snarare mer pengar över om du håller pojken hemma eftersom du slipper avgiften. Ett barn på 1,5år trivs lika bra i lekparken eller på öppna förskolan som på zoo.
Ni har givetvis rätt till era åsikter, men det gör mig bekymrad att det är norm i detta landet att lämna syskon på förskola så fort det kommer en ny bebis. Vi borde tro lite mer på oss själva, givetvis klarar vi att ta hand om alla barn vi sätter till världen! Det kan inte finnas många länder som har denna konstiga tradition.
Barnen är bara små en gång och tiden går fort, innan skolplikten har man chansen att ha dem hemma på heltid, sen är det för sent för det. -
Vilket land har bättre föräldraförsäkring än Sverige? Tvärtom så är det väääldigt få (om ens något) länder som ger sina medborgare så lång föräldraledighet som Sverige.Larsson2006 skrev 2012-06-30 21:50:02 följande:Tror de flästa föräldrar hällst är hemma med sina barn som sagt men idagens sverige så får man sällan som msn vill.
Min dröm hade ju att vara hemma med dem tills de började skolan och då bara jobbat medans de var i skolan. Och ändå ha pengar till allt man behöver och sedan lite kul.
Men du får så få föräldra dagar i sverige jämfört med många andra länder. Sedan så måste barnen ha en dagisplats när du är arbetslös och i min komun är det så i alla fall att om inte barnen går till dagis visst många timmar i månaden förlorar dom dagisplatsen. -
Larsson2006, jag har väldigt svårt att se att det skulle vara något annat ni sett. Visst kan de ta fel, men då tror jag det främst handlar om att bebis inte varit villig att visa upp sig lite. Har ni sett "hela paketet" så kan ni nog vara tämligen säkra på en pojk,.
-
Jag ammade också min dotter på morgonen när hon vaknade, och det var alltid vid 5. Slutade amma på morgonen och hon vaknar ändå 5, så här har det inte gjort någon skillnad tyvärr. Slutade för övrigt med morgonamning när hon var 13 månader, nu är hon 15 månader så jag tycker att det borde ha gett resultat vid det här laget.Nikki81 skrev 2012-10-26 01:15:14 följande:Forlat det skulle ju ha statt Larsson.
En fraga. Hur hade ni gjort?
Jag ammar fortfarande en gang om dagen. Alexa vaknar namligen runt kl 5 pa morgonen och hon och jag lagger oss da i gastsangen som star i hennes rum och ammar och oftast somnar om. NU undrar jag om det kanske ar ammandet som gor att hon vaknar. Hon tar inget annat sa har jag inte amningen och hon vaknar sa ar det isafall dags att ga upp och ge grot vilket vi inte kanner jatte mycket for klockan 5 pa morgonen. Hur hade ni gjort? Jag har inte sa mycket emot ammandet eftersom det bara ar vid det tillfallet. Men jag skulle ju inte heller ha nagot emot om hon sov till kl 6 iallafall. Hur hade ni gjort? Slutat amma och hoppas pa att hon da kommer borja sova langre eller vanta med att sluta tills hon borjar sova langre anda och da ta bort amningen?
-
Din dotter kan ju fungera helt annorlunda, det är så knepigt när det inte finns manualer :) Vi går upp kl 5, så jag lägger mig tiiidigt på kvällarna. Hon sover numera bara en gång per dag och det brukar vara mellan 10.00-12.30. Men hon är rätt trött på förmiddagen innan hon får sova. Hon kommer inte börja förskolan än på 2-3 år (ska ha barn i april så hon blir hemma med mig), så det slipper vi tänka på iaf.Nikki81 skrev 2012-10-26 10:42:07 följande:
Intressant! Så då kanske jag bara borde fortsätta ett tag till tills hon börjar vakna senare eller då jag får nog? Iom ammandes får jag ju ligga kvar i sängen i 30-40 min till iallafall och ganska ofta somnar hon om. Vad gör ni nu när er dotter vaknar kl 5? Då är väl hon även redo att sova igen vid 7-8? Hur går det ihop med dagis om hon börjat? -
Det tror jag har stämt på min dotter, hon var ytterst sällan förkyld tidigare (trots att vi umgås mycket med andra små barn) men sedan jag slutade amma har hon varit snorig mer eller mindre konstant i två månader. Nu är det visseligen den tiden på året, men jag tror nog ändå att amningen skyddade henne och att hennes kropp nu ska ställas om.Nikki81 skrev 2012-10-26 10:46:20 följande:
Ja du har helt rätt. I min del trötthetsfaktorn då jag inte vill gå upp kl 5. Vår läkare sa dock nu sist vi var där att även endast två (när jag ammade två ggr) amningstillfällen per dygn ger lite skydd mot sjukdomar. Men jag tror det är omdiskuterat. :) men kanske vore ngt att tänka på nu inför svenska vintern. :)
Delamning rekommenderas ju i 2 år eller mer, så visst finns det anledningar utöver mysfaktorn att amma längre än 1 år, om man känner att man orkar och vill. -
Fast du kan ju omöjligt veta om din dotter hade legat still och ammat om du faktiskt aldrig ammat henne? Jag har tvärtom mycket svårt att tro att hon inte skulle göra det. Springer hon runt när hon äter annan mat/välling också?Ppilla skrev 2012-10-27 09:02:40 följande:Vet att jag kan skapa rubriker nu. Speciellt eftersom jag inte har ammat ( dock inte självvalt). Men jag personligen tycker det känns så knepigt. Tycker det känns som min dotter är alldeles för stor för att ammas. På något vis känns de inte som bebisar längre utan små barn. Hade omöjligt kunnat få henne att ligga stilla och amma i denna åldern.
Och nej nu ska ingen ta åt sig. Såg en tre/fyra åring stå och amma från mammans bröst på tåget. Jag PERSONLIGEN ( alla har åsikter) tycker att man kanske ska sluta amma när man kan som detta barn kunde säga " mamma jag vill ha tutte".
Där tror jag inte det är för att barnet behöver det och det kan ju inte vara en mysfaktor för varken mamma (såg ut som barnet skulle slita av bröstet) eller barn som stod upp och drack.
En längre amningstid tror jag känns betydligt mer naturlig när man ammar, man vänjer ju sig succesivt. Jag tycker inte det är konstigt att amma en 3-åring, tvärtom ger jag all cred till den mamman som inte bryr sig om folks fördomar och åsikter och istället gör vad som känns bra och rätt för henne och hennes barn.
Jag ammade bara till 13 månader, men hade det inte varit för att jag blev gravid och började spy upp allt jag fick i mig (och behövde den lilla energi jag fick till mig själv) så hade jag tänkt amma till runt 2-årsåldern. -
Vi kör ullunderställ, fleeceställ, overall, fuskkrage, tjock mössa, tjocka vantar, ullstrumpor och vinterkängor.