Abort vid Downs Syndrom?

Jag har fnissat åt det hela morgonen att jag svarat rätt på ett abortquiz.

Jag hade aborterat bort barnet.
För att jag har rätt att välja - jag har också rätt till min egen åsikt. Vare sig om jag anser att det vore det bästa för mig och min familj eller mot barnet. Åsikter är som en buttcrack - alla har en. Sen sitta och vara otrevlig och tycka att andra tänker fel är väl också ett sätt att leva sitt liv. Själv väljer att ge andra fritt spelrum att ha sina åsikter utan att för den skulle bli otrevlig. Jag kanske inte håller med i vad alla tycker men jag kan knipa med käften utan att behöva övertala andra att tycka som jag.

Hade jag fött fram barnet och det visat sig att det var DS hade jag gjort det bästa av situationen och älskat det lika mycket - gråtit i stunder av utmattning säkerligen men älskat lika mycket i alla fall. Och skulle jag bli lämnad av min partner för att han inte mäktar med så hade jag orkat med det också.

Skulle tro att alla svar är rätt, för det är det ju för just den personen oavsett om man svarat ja eller nej, eller hur?