Abort vid Downs Syndrom?

Vi hade bestämt, innan sambon blev gravid, att vi skulle göra KUB och om det visade avvikelser skulle vi gå vidare med tester för att sedan göra Abort om det visade defenitiva fel. Men sen blev hon gravid, och vi kände att vi har kämpat för vår bebis, med inseminationer och IVF och ja, vi är inte intresserade av att veta om något är fel, för vi kände inte då att vi skulle kunnat göra nåt åt det iaf.

Nu ska vi på RUL på torsdag, och om det visar något olustigt då, då får vi ta den smällen och försöka klura ut vad vi behöver göra då, men då skall det vara något som i princip inte är förenligt med liv eller som skulle innebära stora svårigheter under hela livet.

Det jag tycker är knepigt med DS (har jobbat med det och haft en syster som jobbat med det i 10 år nästan) är att det är så många grader. Skulle jag VETA att det är en så svår grad som de jag jobbade med, skulle jag inte välja att behålla, medan jag träffat på dem som har en väldigt lätt grad, och ja, jag skulle inte kunna riskera att ta bort vårt barn (vilket det faktiskt är för oss även nu i v 19) för något som är så pass "lätt".

Har dessutom jobbat inom psykiatrin och det finns SÅ många psykiska funktionshinder som är mycket jobbigare är viss form av DS, så det är svårt. Men jag förstår varför folk väljer att göra abort och som sagt.. Vi har ju inte varit på RUL än och vet aldrig vad vi kanske väljer om vi skulle få ett sådant besked. Går ju liksom inte att säga innan.