Olycklig i det lyckliga - vad göra?

förstår att det är svårt att ge några "svar." Kände mig bara desperat...

Kaffemonster - jag håller med dig helt och fullt angående lyckohetsen. Många människor söker förgäves och glömmer bort att uppskatta det de faktiskt har. Jag själv har inga större krav just nu än att livet ska flyta på och att jag ska slippa ta omotiverad skit. Problemen för oss startade inte i och med barnet utan existerade redan. De tog bara andra former kan man säga när vi blev föräldrar. Nu väger jag ju in min son och vill inte vara ledsen och stressad, för hans skull. Häromnatten, efter ett försök till samtal, vaknade han storgråtandes av att jag grät förtvivlat... vill inte ha det så.

gosgroda - jag berättade för min barnmorska igår att jag mår skit över vårat förhållande just nu, när min sambo var med. Hon frågade hur vi ställde oss till familjerådgivning och vi tre enades om att det vore värt ett försök för att få familjelivet och livet i stort att fungera bättre.

förlåt, kaffemoster var det ja, inte monster :)

mycket bra citat! En grundpele för mig i min relation till andra människor är just att försöka vara snäll, att behandla andra som man själv vill bli behandlad är en av stommarna i min uppfostran och en del av mig. Bra jobbat av dig där på morgonkvisten. :)

Sanningens ord alltihopa! Jag har inget puttinuttbehov för jämnan men tänker varje dag på det faktum att om jag inte hade min älskade lilla gosiga son så skulle det inte bli mycket närhet alls att tala om. För sex (så som vi har det) är inte alls närhet. Knulla kan man ju göra med vem som helst! Och när jag ges intimitet så inkluderar det 8 ggr av 10 tafs. Alltså att han tar på bröst, rumpa eller kön och inte på något "fint" sätt. Jag känner ofta att min kropp är mer av en leksak för honom.  Det här med att han nog inte har tillräckligt med känslor uttrycker han tydligt enligt mitt sätt att se på det, i och med sin irriterade ton mot mig, oavsett vad jag gör. Motsägelsefullt nog så säger han ibland att han älskar mig..! "Barnargumentet" innebär att jag inte vill skiljas från mina barn = ego. Men framförallt vill jag finnas här för att skydda dem när pappa brusar upp. Åtminstone den första tiden, när de är små. Tack för goda ord!

Tänk om det vore så enkelt... Hade vi inte haft barn ihop så hade det varit den enda rätta utvägen

Tack! Jag hoppas på det med. Familjerådgivningen har semesterstängt nu så det är bara att fortsätta bita ihop.

emeliee01- tråkigt att höra att du känner det så. Allra första tiden brukar vara tuff för alla, som jag har förstått. Hoppas att det blir bättre med tiden. Första året med sonen var helvetet på jorden här...

åh, jag vet! Människor som mår bra är bättre människor helt enkelt. När man mår skit så ryker ju tålamodet snabbare...

Tillägg: Just nu känns det faktiskt stabilt, ta i trä!

Familjerådgivningen har knepiga telefontider men jag gör ett nytt försök imorgon. Däremot så var min mammas inblandning i samtal en jättestor hjälp!! Hon försökte hjälpa oss till ett litet samtal där båda fick komma till tals och vissa missförstånd reddes ut någotsånär. Efter det har det som sagt känts stabilare och tryggare. :) Heja min mamma!

Vi fick en återbudstid på familjerådgivningen och det kändes faktiskt jättebra! :) Min mamma är för övrigt den bästa. :)