• jeppsson

    Hur gör man "rätt"?

    Visst har du rätt i mycket du skriver, så är det.
    Men man kan pussa,krama och älska någon utan att behöva bli kallad för mamma/pappa. Det kärleken emellan er hade nog funnits o varit lika starkr även om han hade kallat er för Pelle o Lisa....
    Den ankytningen hade nog inte sett på måt annat sätt än som den är nu, hade varit likadan om han tilltalat er med era riktiga namn.
    Ibland kan jag undra om dessa ord verkligen har "samma innebörd" som för barn som ej blivit placerade. Tyvärr så byter många av dessa barn flera hem innan dom kommer rätt, landar på ett ställe där dom ska stanna och alla i familhemmmen innan har ofta kallats för mamma o pappa dom med. Blir många olika mammor o pappor som faktiskt i barnens ögon sviker med tanke på alla flyttar!
    Även om det nu skulle finnas en logisk förklaring till dessa barns flyttar runt bland olika familjehem(vilket det ofta inte gör) så föstår sällan barnen dessa anledningar o förklaringar.
    Dom känner sig lika svikna varje gång och för dom som dom ser på det är varje flytt ett misslyckande..... yttligare nån som inte tycker om dom, nån som inte klarar av dom!
    Och alla dom har barnen oxå kallat för mamma o pappa en gång i tiden!
    Det är ett svårt och laddat ämne! 

  • jeppsson
    The Foxy skrev 2011-07-20 17:18:17 följande:
    Våra barn kallar oss mamma och pappa.
    Från början för att de inte kom ihåg vad vi hette och sedan av fri vilja. Detta kopm sig av att mina biologiska barn började kalla mig vid förnamn och när jag protesterade undrade de varför inte, det gör ju "de nya".
    Då sa jag att de har legat i min mage, därför vill jag bli kallad mamma av dem (ego, jag vet) medan "de nya" barnen har en annan mamma och därför får välja vad de vill kalla mig och min man.
    De har valt mamma och pappa. Använder de någon gång våra förnamn reagerar vi inte på det.
    Lika naturligt är det att prata om deras mamma som mamma. Om att vi inte blir ledsna för att de längtar efter  sin riktiga mamma, att de älskar henne, att hon älskar dem och att vi ska försöka få umgänget att fungera- på deras villkor, inte våra eller riktiga mammans.

    Vad det gäller om att knyta an så finns det inte så mycket att göra tycker jag. Tar man emot ett barn i sitt hem tar man emot det i sitt hjärta också, barnet ska ju inte bara förvaras om man säger så. 
    Ännu ett superbra inlägg:)
Svar på tråden Hur gör man "rätt"?