• Shandi

    Svartsjuk bonusdotter, orkar snart inte längre

    Stackars dotter. jag förstår precis hennes situation.
    var själv i samma ålder då pappa hittade en ny, och det var ingen rolig tid kan jag säga. Från att ha varit pappas mittpunkt, kommer det någon helt ny och hoppar in och försöker sno min plats, kändes det iallafaqll som. Jag gjorde allt i min makt för att fortsätta vara pappas enda flicka, tack och lov ebbade konkuransen ut efter några år... men tid tar det! Idag är det hon nog som är mest svartjsuk, blir sur om vi ägnar för mycket ensamtid med pappa...

    Första åren är skitjobbiga med en ny i familjen. För oss blev det nästan en tävling om vem som skulle sitta bredvid pappa i soffan, vem som skulle få "egentid" med honom osv.

    Det jag tycker du ska göra, är först och främst, se dig inte själv som bonusmamma åt henne än, för det är du inte. Du är pappas nya tjej, inget annat.
    Sedan tycker jag du ska försöka skapa en relation till henne också, och lära känna henne. När du kommit nära henne trotr jag hon kommer låta dig låta dig vara ifred med hennes pappa. Även om det gått 3 år så är du fortfarande pappas nya tjej.

    Ta lite ensamtid med flickan! Försök vara på hennes nivå och hitta på saker. Sedan stressar du inte, bli inte heller irriterad för tro mig, det kommer hon märka och då blir det nog än värre. Hon vill säkerligen visa dig att hon är hennes pappas mittpunkt, och inte du. Och det är förvisso sant också.

  • Shandi
    Anonym (Hmmm) skrev 2011-07-21 17:06:48 följande:
    Shandi, hur länge hade din pappa levt som singel sedan separationen från din mamma när han träffade sin nya tjej? Pratade du med din pappa om hur det kändes eller tog han någonsin upp något med dig och eventuella syskon om hur du/ni upplevde den nya situationen? Och pratade han med dig/er om hur han kände inför det nya? Eller gick han bara rakt in i det nya, utan att kommunicera med dig/er?

    Det är jättebra om en egen relation mellan den nya familjemedlemmen och barnen kan växa fram. Men för att det ska kunna ske måste bioföräldern, i det här fallen papporna, fungera som den bindande länken, som ser till att alla har det bra och känner sig inlkuderade och omtyckta på rätt sätt. Det är inte barnets eget ansvar att förstå att man inte konkurrerar med den nya partnern, utan det måste deras föräldrar hjälpa dem att komma till insikt om. Genom samtal och kommunikation, inte bara genom outtalade sk bevis på uppskattning och kärlek, såsom att vara nära och ha egentid.. Det blir fel, för alla. Det verkar inte som att alla män/pappor förstår det, utan de tror att allt bara ska funka och att det mesta ansvaret vilar på bonusföräldern, som ska anpassa sig och helt bortse från sina egna känslor och behov, bara för att man är vuxen. Inser inte föräldrar att man kan kommunicera med sina barn?

    Man skall absolut till en början ta det försiktigt, och låta barnen och den nya partnern få en möjlighet att vänja sig vid varandra. Men att bara låtsas som ingenting, inte vilja se att det faktiskt finns problem och spänningar inom familjen, som beror på outtalade känslor och oförståelse, gör bara de inblandade olyckliga. Att under flera år, som i både ditt och TS fall, behöva stå ut med en svartsjuke- och konkurrenssituation som är helt onödig och tar en massa energi och i många fall ksnake förstörda relationer, är ju helt uppåt väggarna.
    Han hade inte varit "singel" mer än ett par år, men eftersom att vi knappast haft någon nyttig relation någon av oss till vår mor, så har det alltid varit Jag & Pappa. Pappas flicka helt enkelt.
    Jag försökte prata med honom men han var lite av en toffel och tyckte det var självklart att hon näst intill genast skulle flytta in, börja inreda vårt hem med sina grejor osv osv.  Komminukationen har aldrig funkat, just det som var det största problemet tror jag. Allt hade kunnat gått lättsammare om nya sambon samt pappa kunde pratat om det hela, och inte gå och bygga upp svartsjukekänslor gente mot varandra. Det blir bara fel.
Svar på tråden Svartsjuk bonusdotter, orkar snart inte längre