• Anonym

    Inre rastlöshet, drömmare, känslomänniska, längtan efter kick, vad lider jag av?

    Jag har gått från Anafranil (klomipramin) 75 mg till 50 mg Per dag för att ev börja m Voxra. Jag lider av nedstämndhet o ångest. Även om jag skulle äta högre dos medicin skulle jag nog ändå känna såhär: jag är känslomänniska, drömmare, nostalgisk. Känner inre rastlöshet, oro, längtan efter att ha ro i kroppen, känna tillfredställelse. Jag hittar inte känslan! Att jag ens tänker på att hitta dom känslorna betyder ju att dom inte existerar i mig. Jag har nu sommarlov då jag pluggar ett år. Jag har varit ute m vår segelbåt i underbart vackra miljöer o känner mig rastlös fast vi haft vänner med. Jag känner ett behov efter en typ av långvarig kick o välbehag dom vid glad fylla, nyförälskelse. Jag vill bara ta en tablett i känna den kicken eller känna att längtan efter den avtar. Vad fasen är det dom är fel!? Det måste ju vara ngt i hjärnan?! Jag vill känna tillfredställelse i en vacker miljö m vänner o mannen jag älskar. Men jag vill känna spänning som om jag var tjugo o var nykär o skulle till enpartyort typ. Jag tänker o mår dåligt över att inte nyligen ha träffat min pojkvän. Att vi varit ihop så länge ATG jag inte kan glömma min inre rastlöshet för att nyförälskelsen fyller min kropp o det jag saknar. Men ska jag känna så så måste jag träffa nya killar hela tiden o bli nykär, Vad skulle ni klassa mitt problem som? Kan det vara Voxra jag behöver?

  • Svar på tråden Inre rastlöshet, drömmare, känslomänniska, längtan efter kick, vad lider jag av?
  • Anonym (ehum)

    oj, vad jag känner igen mig... jag har diagnos emotionellt instabil personlighetsstörning, men vet inte om det är det som är problemet. kanske är rastlösheten ett resultat av en tomhetskänsla som man vill fylla?

  • K11

    Jag ser att detta inlägg är ett par år gammalt men jag känner för att skriva av mig lite ändå.
    Jag är en kille som fått diagnoserna nedstämdhet/depression samt  ADD. Jag går på Venlafaxin mot depressionen och Ritalin för ADDn.
    När jag läser detta så känner jag igen mig nåt enormt, jag har länge letat efter människor med snarlika problem/symptom men hade nästan gett upp.
    Jag och mitt ex hade det bra första året men sedan så började jag söka efter något mer. Jag sökte efter känslan att bli nyförälskad igen, fast jag redan älskade min flickvän över allt annat, och lade ut någon kontaktannons vid något tillfälle.. Ett beteende jag egentligen inte kan förklara på något annat vis än att i bristen på att se konsekvenserna av mina handlingar drev jakten på kickar för långt.. Detta ledde förstås i sin tur till att jag drev vårt förhållande i fördärvet efter ungefär två år.
    Nu snart ett år efter separationen så yrar jag runt som en zombie, tom men full på samma gång, rastlös och på jakt efter tillfredsställelse och ett lugn som inte verkar existera, detta korta lyckorus och lugn man kan finna i en trevlig glad fylla, som nämns ovan. Det man hittar som stillar känslorna av tomhet ebbar ofta ut väldigt fort, det verkar inte finnas något långvarigt...
    Detta har i sin tur sett till att jag gått in i en vägg där jag inte ser någon vits med att försöka göra något, varken plugga eller jobba, då det inte kan stimulera/stilla min rastlöshet. Jag känner inte av depressionen på samma sätt nu som då, den har nästan försvunnit, men ändå har jag "non-existentiella" tankar, inte självmordstankar. Jag ser ingen vits med att existera då jag inte fyller någon funktion.
    Vart jag än är eller vad jag än gör så verkar jag inte kunna stilla min rastlöshet och jakten på kickar.
    Det jag funderar på är om det beteendet ingår i ADHD och ADD diagnosen? så att säga.
    Eller är det någon som har ett bra svar?

  • Anonym (Sandra)

    Jag känner igen mig! När jag är hemma längtar jag bort till äventyr och upplevelser och vackra solnedgångar. När jag är ute och reser och vandrar på vita sandstränder är jag ändå inte tillfreds! Det är alltid något som fattas! Har varit (är?) deppad och är misstänkt borderline/bipolär typ 2. Har ingen diagnos dock. Tycker också att mycket stämmer överrens med ADD. Det är något som är skevt iaf. Mår bara helt bra när jag dricker... Tyngre droger har jag inte testat men jagkan förstå att folk får smak på dem...

  • Anonym (normalt)

    Jag är likadan. Men jag tror inte på att jaga diagnoser, jag tror att det bara är sån man är...

  • Anonym (Kicksökande)

    jag är likadan, men tror som ovanstående att det inte behöver ha med någon diagnos att göra. 
    (Tyvärr!  - Hade varit skönt att kunna skylla på det! )

    Någon mer som vill prata om detta?

    Jag söker hela tiden efter kickar och tror att jag skulle vara lyckligare om jag fick dem.
    Samtidigt lever jag i ett monogamt förhållande sedan 10 år tillbaka och är trogen. MEN SÅ TRÅKIGT!

    Antingen är det JAG som inte förstått mig på meningen med livet .
    Eller är det DE ANDRA som inte förstår sig på mig och mitt behov av omväxling och spänning .

    Hatar konventionen men vill inte såra någon.
     

  • DarkForce

    Känner igen mig, jag är lika dan.......Du lider av diagnosen "intressant personlighet"{#emotions_dlg.flower}

    Mitt 100:e inläggSkål

  • Anonym (Sandra)
    Anonym (normalt) skrev 2013-07-30 02:39:40 följande:
    Jag är likadan. Men jag tror inte på att jaga diagnoser, jag tror att det bara är sån man är...
    Många blir dock hjälpta av att få en diagnos. Först då kan lämplig behandling sättas in. (Jag menar när man har uppenbart grava problem med livet.) Men visst finns det olika personlighetstyper!
  • Anonym (?)

    personlighet? en fas i livet?

  • Anonym (Bortskämd?)

    Det är väl jättevanligt att känna såhär? Speciellt i 40-årsåldern då man inser att den roliga tiden är förbi. Varför tror ni alla dricker så mycket?
    Jag tror inte alls det är något fel med dig men du måste lära dig att acceptera livet som det är. Många får en annan syn på livet om dom drabbas av en sjukdom eller kris, dåförst börjar man uppskatta livet som det är och tycker kanske att man var väldigt otacksam och egocentrisk tidigare...

  • Anonym (normalt)

    måste det roliga vara förbi i 40-årsåldern? :/

  • Anonym (normalt)

    måste det roliga vara förbi i 40-årsåldern? :/

  • Pariah

    Har du testat backpacking ? Kör på det du byter miljö o människor konstant

  • Anonym (Adhd?)

    Känner igen mig. Har varit så hela livet, först vid 44 års ålder gjorde jag en adhd utredning. Jag har ADD och nu klarnar allt. Det är typiskt att ha den där inre rastlösheten, det har inget med otacksamhet att göra.

    Jag har också högt IQ och toppjobb, tack vare så hög intelligens har jag kunnat prestera på jobb trots ADD.

    Äter Elvanse sen 1 år och 75% av inre oron är borta... även suget på alkohol.

    Mitt råd, gör en utredning.

Svar på tråden Inre rastlöshet, drömmare, känslomänniska, längtan efter kick, vad lider jag av?