Jag tänkte jag hoppar in här, hade missat att det fanns en tråd för när våra bebisar kommit.
För er som jag inte "träffat" så är jag 31 år, kommer från Göteborg, fick mitt första barn, en son den 19/12.
Tiden går så fort, helt otroligt att man redan vart mamma i sju veckor 
.
Hur går det för er alla andra mammor?
L Maria!
Jag läste din förlossningsberättelse precis och det va nästan exakt samma händelseförlopp som våran förlossning.
Det som slikljde dom åt var att våran bebis va stressad och det blev ett omedelbart snitt, från att dom tog beslutet att snitta mig och att han var ute så tog det bara en kvart.
Min son låg också fel, så när dom öppnade upp mig så ploppade hans armar och ben ut (kirurgen visste inte att han låg fel) så dom va tvungna att stoppa tillbaka hans armar och ben och vända honom inuti mig innan dom kunde plocka ut honom, vilket resulerade i två stora bristningar i livmodern tyvärr. Hur va det när dom öppnade dig?
Mitt snitt va en jobbig upplevelse, förlorade en och en halv liter blod och va tvungen att spendera åtta timmar på uppvaket 
Tack för välkomnandet!
L Maria Ceke:
Jag ska på min återkoll på mvc imorgon så jag tänkte prata om det då, kankse även ta kuratorhjälp som man får via mvc. Framtills för bara nån vecka sen så kunde jag inte berätta om förlossningen utan att gråta.
Ända fram tills det bestämdes att jag skulle snittas så tyckte både jag och min sambo att det gick bra och jag var inte rädd vilket kändes skönt. Så jag ser framemot nästa förlossning (förutsatt att jag slipper akutsnitt då)
Men det är bättre nu både fysiskt och känslomässigt. Enligt läkaren kommer livmodern återställa sig och det kommer troligtvis inte bli några problem att föda barn vaginalt nästa gång, men dom kommer hålla extra koll på mig vid nästa graviditet då det tydligen är vanligare med komplikationer efter ett akut snitt.
Dom såg även att jag hade endometrios när dom öppnade upp mig, något jag misstänkt innan då jag haft kraftiga menssmärtor. Någon annan som har det?
Min mamma har också endometrios, men hon hade så mycket cystor att när hon va 42 tog hon bort livmodern och en äggstock. Men hennes endometrios påverkade inte heller förmågan att få barn för hon har fyra .
Jag tycker också det är svårt med byxor, tycker att gravidbyxorna nästan är värre eftersom att sömmen går så lågt och att det liksom trycker ner magen mot ärret.
Jag har liksom som en tom dallrig liten påse ovanför snittet hoppas att den försvinner succesivt, promenerar långt flera ggr i veckan för att träna lite (har tänkt börja träna på gym sen när jag känner mig återställd) .
Den har blivit mindre sen förlossningen dock. Jag använder tights och strumpbyxor för det mesta och mjukisbyxor när jag är hemma.
Och Ceke! frågan om jag hunnit njuta av min skatt så gör jag det hela tiden Har världens finaste pojke som jag är jätte förälskad i <3
Jag tycker också att våran son kankse sover lite för lite.
Brukar ge honom sista målet vid 20, sen brukar han vilja ha mat ca 00, 3 och 6.
Fast det kan variera nån timme hit och dit.Ibland somnar han om efter morgonmålet och sover till halv åtta åtta.
Sen brukar han bli trött runt tio men det brukar vara svårt att få honom att sova, och om han sover blir det bara en halvtimme. Sen brukar han somna och sova 1,5-3h nån gång mellan 12 och 15.
Vi hade honom sovandes mellan oss dom första två veckorna menbåde jag och Elis sov så oroligt då.
Va som om lukten av mjölk gjorde honom orolig och han ville snutta hela nätterna. När vi la honom i spjälsängen så sov han djupt till det va dags för nästa mål.
När vi lägger honom för natten så låter vi honom somna i famnen och så lägger vi honom i sängen när han somnat.
Ibland funkar det dagtid att lägga honom i sängen och ge honom nappen och klappa på honom tills han somnar, ibland ammar jag honom liggandes i vår säng tills han somnar annars ås funkar en tur i vagnen oftast.
Vill gärna att han ska sova hemma den långa tuppluren så jag också kan passa på och sova lite.
Hur många av er ammar och hur många av er ger ersättning?
Jag ammar så mycket jag kan men det har inte helt räckt ttill så vi ger honom mellan 90-120ml extra ersättning per dag som jag delar upp (oftast 30, 30, 60)
Acinna läste i andra tråden om hur ni haft det och jag säger det igen: Fy fan va hemskt ni verkar ha haft det! Känner med er.
Jag undrar lite hur ni andra märkt av dom här tillväxtperioderna?
Elis är nio veckor nu och har dom senaste fyra dagarna vart jätte gnällig och sovit dåligt på nätterna.
Han är i regel glad och sover bra på nätterna, brukar bara vakna för att äta och sen somna om.
Nu har han vaknat och inte somnat om på en timme eller två så vi har fått gå upp med honom.
Han är även i ett extra stort behov utav närhet, så det har blivit mycket bärande och gullande.
Idag va jag tvungen att ta en sväng utan honom på stan med en kompis för att få lite andrum. Det va andra gången sen han föddes som jag gjort det. Va ett par timmar hemifrån kan göra skillnad, känner mig mycket bättre till mods nu .
Har någon erfarenhet av affektanfall?
Tror E har det. Han har vid tre tillfällen liksom skrikit fast han inte har nån luft kvar i lungorna och blivit röd lila i ansiktet. Vi har fått ta tag i honom så han andas in, jätte läskigt!!!
och efteråt är han helt skärrad och slapp i kroppen. Läste om det på nätet men då fattade jag det som om barnen skrikit länge och sen tappat andan och svimmat av medans E börjar med ett sånt skrik. Tydligen inte farligt men läskigt. Ska ringa bvc på måndag och prata med dom för säkerhetsskull.
Läste även att det anfallen utlöses av en stark känsla så som rädsla tex men dom tillfällena det hänt E är det inget som vi kan komma på som upprört honom, utan dem har bara kommit.
Nu är man liksom mer orolig och lyfter honom så fort han säger pip för man inte vill att ett sånt anfall ska komma igen för det är så läskigt.
DubbelAA vi har det likadant hemma, fast vissa dagar funkar det bra med pappa men det är mycket skrik.
blir också ledsen och orolig för hur min sambo ska ta det, men han säger att han förstår att det kan vara så här i och me att jag ammar och att jag och E spenderar hela dagarna tillsammans. jag hoppa det blir bättre med tiden.
igår var jag på första träffen med föräldragruppen som bvc anordnar, och det va många trevliga mammor som jag gärna träffar privat, kände mig helt upplyft igår efteråt, lägg till vackert väder och en nöjd bebis på det så fattar ni att min dag va lovely
.
Apropå E och hans förmodade affektatacker så har det inte kommit några fler som tur är. hoppas det bara var nått tillfälligt.
nu ska vi bege oss uti solen, ha en fin dag allihop!
Välkommen nya mammor!
Angående pappa och ledset barn så har han tagit det lite lugnt dem sista dagarna och gullat lite mer på avstånd och tagit Elis när han inte är jättetrött , så nattningarna tar jag hand om även om vi brukar ge honom flaska på kvällen, kändes som om han skrek mest med pappa när det var dags att sova och det va onödigt att kanske göra nattningen laddad. Och jag upplever det som om det funkar bättre .
Verkar ju som om alla har det problemet en tid i bebisens liv, skönt att det inte bara är hos oss.
En bajsrelaterad fråga. Sägs ju att om ett barn äter ersättning bbör barnet bajsa varje dag och om ett barn helammas kan det dröja upp till två veckor mellan bajsningarna och det är okej.
E går fem dagar mellan bajsningarna (har vart så dom senaste två ggr) jag ammar ju typ 90% och han får bara lite ersättning som komplement (typ 90-120ml/dag) vilken grupp tror ni jag ska räkna mig som? han verkar inte missnöjd eller så, det enda är att han pruttar riktigt äckliga pruttar och kissar jätte mycket.
När han va nyfödd bajsade han flera ggr per dag men dom senaste veckorna har det glesats ut med några dagar emellan upp till fem dagar. Vet inte om jag ska oroa mig.. Ska ringa bvc imorogn tänkte jag.
Spännande ernlia!
DubbelAA: Ja här är det brakskitar med, både jag och min sambo tycker det är löjligt skoj med kissoch bajs, så vi garvar gott åt pruttarna .
Pratade med bvc idag och hon sa att han räknas som om han ammas då det bara är en liten mängd ersättning han får. Sa att det inte va nån fara så länge han inte verkade missnöjd eller försökte bajsa utan resultat, gav oss tipset att om han verkade besvärad så kunde vi "ta tempen" på honom.
Idag har han vart kinkig och stånkat en del utan resultat så vi testade temptricket men inget hände. Imorgon har han gått en vecka utan att bajsa. Hoppas det kommer imorogn (kommer säkert rassla till i blöjan inatt vid tre när man är som tröttast:-S)
Det går så snabbt med dom små, idag när E låg på mage i babygymmet så lyfte han på huvudet så han liksom vilade på sina armbågar, innan har han bara lyft på huvudet och väldigt ansträngt. Sen vid samma tillfälle så rullade han över från mage till rygg . Var nog i och för sig inte en medveten handling utan han sprattlade så mycket att han for runt. Han har gjort det en gång innan när han låg på skötbordet fast då från rygg till mage.