Min man är jägare!!

Att vara jägare är en livsstil, har svårt att se hur ni ska få ert förhållande att fungera om du ska ha de här åsikterna. Min man är jägare och jag är innerligt tacksam, vi får fint kött av djur som mår bra utan en massa konstiga ämnen i. Jag kan dock inte vara med när han knackar ihjäl en fisk ens så han får sköta sina jägarbitar så jag slipper se mördandet och styckandet. Är du vegetarian så kan jag förstå dig till viss del att du känner så här men äter du kött får du nog tänka om.

Blir så trött.

För det första, det protesteras mot varg- och björnjakt. Men som några skriver - den dagen de finns i er trädgård, finns i närheten av era barn blir det nog annat ljud i skällan.

För det andra: ja det krävs viltvård. Om vi inte vill ha rovdjur som närmsta granne landet över. Tror ni en älg lider mer av att bli skjuten och mat än en skår flock som blir skaderivna halvt till döds av en vargflock?

För det tredje: oavsett vad ni tycker kommer folk att fortsätta äta kött och många av oss är väldigt övertygade om att kött är en del av vår diet (och nejtack, jag orkar inte med ert vegansnack för jag har hört det tusen gånger förut). Och det är betydligt mer djurrvänligt att det köttet får ströva fritt och må bra för att möta en snabb död än att köttet ska industriproduceras och inte varken leva eller dö under optimala förhållanden.

Min make jagar och jag har sällan träffat någon som mer värnar om djur och natur, som verkligen njuter av att vara i naturen. När han kommer tillbaka från älgjakten är han som en ny människa, inte på grund av att han fått "döda" utan för vistelsen i skogen, gemenskapen men visst självklart också spänningen i jakten. Köttet han får med sig hem har vi sedan under året så det är självförsörjning.