död 16 mån utan anlednig..

Hur mår du idag TS? Får jag fråga om du har andra barn eller förlorade du ditt enda barn ? KRAM!!

Beklagar så hemskt mycket! Men måste fråga en sak... ser det ganska ofta på familjeliv... föräldrar som skriver inlägg några dagar efter förlorat barn.
Själv hade jag antagligen varit inlagd på sjukhus helt apatisk eller tagit livet av mig.

Hur har man ork att logga in på familjeliv och skriva en tråd efter en något sånt?

ALLA reagerar vi olika på sorg. Vissa blir säkert som du. Medans andra behöver skriva av sig. Gemensamt för dom är att dom sörjer precis lika mkt, fast på olika sätt. Och bara för Ts skriver här så innebär det inte att hon inte känner sig som du beskriver. TS: Beklagar från djupet av mitt hjärta ???? Varma kramar!!

Jag förstår att alla är olika, jag tror inte att folk som skriver inlägg inte sörjer och vill absolut inte på något sätt nedvärdera TS. 
MEN. Ville mest höra från TS, hur känner man sig när man loggar in på familjeliv...skriver en tråd... I någon slags dimma, förnekelse? Jag känner mig psykist labil när jag ser föräldrar som skriver direkt efter barnets död, dom måste vara grymt starka. Jag själv får panik och hyperventilerar bara om jag tänker på barnets död...

Vill bara säga att den som frågar mig hur jag kan sätta mig vid familjeliv och skriva när min dotter gått bort kan inte veta så mycket om sorg.

För det första så skrev jag i texten varför jag gjorde inlägget, alltså för att jag inte visste någonting om vad som hänt och försökte med allt möjligt för att få reda på om någon varit med om samma sak så några frågetecken skulle lugna sig i huvudet på mig.

Om ni kollar datumet så har jag gjort denna tråd bara några dagar efter min dotter gick bort och alltså var jag totalt chockad. Förstod inte ens att det hade hänt.

Minns också hur jag tänkte när min dotter levde.. "Hade något hänt henne så hade jag aldrig orkat leva" men faktum är att man reagerar inte så när traumat väl är framme! Man hamnar i olika faser som kroppen använder sig av i försvar för att man inte ska förstå allt på en gång. Och för att jag kan ta mig tio minuter att skriva betyder att jag inte är helt nedbruten och förkrossad över att jag mist det käraste jag har?

Har levt mitt liv, efter denna händelsen i sjukskrivningar, självmordstankar, panikångest, uppenbarelser och maximal sorghantering. Först nu efter 4år jag kan säga att jag börjar få mitt liv tillbaka, så smått. Så det har varit allt annat en lätt. Missförstå mig inte nu för jag har absolut inget agg mot någon. Vill bara berätta detta.

Till er som skrivit så snälla saker! Tack!

Och till er som går igenom liknade trauma, tveka inte att höra av er om ni känner för det för jag vill hjälpa med det jag kan!

Livet tar inte slut, hur mycket det än känns så. Everything happens for a reason and thats why i stay strong.

P&L // TS

Man kan omöjligt veta hur man skulle reagera om man inte varit i den situationen själv!!!!

Beklagar sorgen massa kärlek till dig och familjen

Ja det har hon fast inte nyligen innan det hände.

Måste bara fråga om ni fick svar någon gång? Vi förlorade vår treåring (nästan fyra) i februari i år. De hittar inget.

Åh Gud vad hemskt!! ;( Dog hen bAra helt plötsligt!? De hittar ingen förklaring alls?