Ska en 4-åring bete sig så här?

Hej!
Ni beskriver verkligen en liten 4-åring som är mycket av allt. När hon är arg är hon jättearg och när hon är god och glad är hon kärleksfull och hjälpsam. Det här kan man säga är ett personlighetsdrag med mycket energi och kraft i och som sannolikt kommer att  vara karaktäristiskt för henne även framgent.
Precis som ni beskriver är det en utmaning att var förälder till så här intensiva barn och det låter verkligen som om ni gör mycket bra saker för att moderera hennes trots.
Det jag tycker är att ni ska fortsätta precis som ni gör. Även om det inte känns som det ger effekt så kan jag lova er att det gör det och att hon både hör och förstår allt ni säger.
Det ni eventuellt skulle kunna göra mer av är att ibland byta kommunikationsmetod. DVS när hon t ex är hårdhänt mot lillebror, använd inte bara tal och säg till, eller ryt, utan gå meddetsamma fram till henne och lyft bort henne och ta henne i famn. Sitt kvar med henne tills hon slutat skrika och gör så varje gång.
Du beskriver henne som en kroppslig liten person och hon har fått mycket kroppskontakt med dig. Det kan göra att hon ibland behöver tröstas på det viset trots att hon blivit större nu.  Det är ju också när hon beter sig mest illa som hon behöver mest tröst, vilket man inte alltid tänker på. Äldre syskon ger sig ofta på yngre just för att få egen uppmärksamhet. Därför är det också jättebra om ni fortsätter att göra saker med henne på tu man hand. Det ger effekt även om det inte syns direkt när ni kommer hem.
Så håll ut, ta henne i famn och stå ut tills hennes ilska lagt sig! Det kommer att gå fortare och fortare.
Med vänlig hälsning.
Margit Ekenbark 

Tack snälla för ditt svar..

Du skriver så bra.. Blev nästan tårögd pga det du skrev. Jag o hennes pappa pratade om detta ikväll, att vi ska försöka ändra på oss, att istället försöka hålla oss lugna, inte brusa upp o gapa för minsta lilla utan gå ner på hennes nivå och prata med henne.

Idag har inte varit en rolig dag, hon har varit på lillebror ofta idag varav han har trillat o slagit sig ett par ggr :(( O vi blir så arga på henne o skäller o hon fortsäätter bråka o tjafsa o till slut brast det för mig och  jag blev ledsen o grät o då blev ju hon ledsen o ville kramas o sa förlåt.. jag vet att man inte ska gråta framför sina barn men idag blev det för mkt..  

Blir hon arg så kan hon slänga saker runt sig, bita sig själv i handen är något hon gör när hon e riktigt arg och skriker rätt ut och sen bita. Är det "normalt  "????

Hon är väldigt mycket för att gosa, pussas och så. Ex så älskar hon att sitta o hålla om min arm och pussa på den och ibland så nafar hon till, inte biter riktigt men nafsar till.. O så gör hon ibland på lillebror med.. Det är precis som att hon just i den stunden har så mycket känslor i sig o då nafsar hon till.. Det är ungefär som när hon ska pussas, kan pussas mycket och väldigt hårt ibland och jag tror att eftersom hon inte gör det så mycket  på mig/oss längre så är det lillebror hon gör på istället.. Det känns som att hon blir upprymd och vill hålla/krama honom hårt och länge.. Pussa hårt på kinden o sv.. Hon förstår inte riktigt att det kan göra ont..

Vi förklarar för henne att om han gnäller eller gråter så vill han inte, och då måste hon sluta, men oftast får vi tjata flera ggr innan hon släpper o då antingen släpper hon eller puttar undan honom så han trillar :(

Vår flicka är känslig, varit väldigt mammig (fortfarande), väldigt bunden till mig. Är gärna med pappa men det ska vara jag som nattar o sv.. Förstår att hon har mycket känslor inom sig som är svåra att handskas med, men vi vill försöka möta henne på vägen. Underlätta vardagen för oss alla fyra och även våra stackars grannar haha...

Vi älsakr henne så mycket och vi vill hjälpa henne, vi vill verkligen inte att hon ska tycka att vi är tjatande, gapiga föräldrar som bara skäller... Och jag förstår att det behövs motstånd för att ett barn ska utvecklas, man kan inte bara glida på ett bananskal genom livet, men hur gör man det bästa ur situationen??

Vi ska definitivt testa det som du skrev, så tack :)

Skriv gärna mer om du vill, efter du läst mitt andra inlägg... Tack...                    

Hej igen!
Du bekräftar verkligen min uppfattning i din fortsatta beskrivning av din dotter. Hon uttrycker kroppsligen vad hon känner och kan ibland gå lite till överdrift mot lillebror som ju inte kan försvara sig än. 
 Det ni ska tänka på är att hindra henne från att göra lillebror illa inte bara genom att säga till henne utan genom att omedelbart lyfta bort henne. 
Hennes nafsande och hennes iver handlar om att hon inte hunnit lära sig än att ta det lugnt när hon ska visa sig vänlig, varken mot dig eller mot lillebror. Visa henne tydligt när det gör ont, även på dig, och hindra henne från att fortsätta. Men skäll inte på henne utan visa hur hon ska göra istället.
Så jag säger igen, kämpa på! 
Margit Ekenbark 

Tack snälla du...

Dina svar har verkligen hjälp mig... Tack :)