Gemensam vårdnad, tvist.

Behåll kallelserna från FR! Skriv upp vem som tagit initiativ till mötena och varför de inte blivit av. FR delar inte med sig av dylik information och får ej använda sig av FR-historik i sin senare utredning (om det kommer att leda till tingsrätt och till en utredning vill säga).
FK kan ge dig underhåll tillbaka i tiden, jag vet ej hur länge men min sambo tvingades betala underhåll "i efterskott" fastän det var den andra parten som vägrade lämna ifrån sig barnet. Detta trots tidigare tingsrättsbeslut om varannan vecka och gemensam vårdnad. FK tar endast hänsyn till var barnet befinner sig mesta tiden och dit utgår alltså underhållet.
(Efter nytt tingsrättsbeslut har min sambo enskild vårdnad.)

Har hon förbjudit dig via mejl eller sms så har du svart på vitt att hon inte velat samarbeta kring barnet. Du vet att det kan se ut som om att du inte VILL samarbeta och ställa upp om du inte närvarar. Det är ju det som syns/märks utåt som både du och den andra föräldern kan använda i en rättegång. I en rättegång ser man på ditt val; varför närvarande du inte bara för att den andre inte ville? Ville du inte själv eller vad är anledningen? Var dte bäst för barnet p g  a pågående konflikt? Skulle ni ställt till en scen?

Barnet har rätt till sina föräldrar och det var just detta förhindrande av barnets rättigheter som ledde till enskild vårdnad. Bevisning i form av mejl, sms och familjerättens utredning samt medlaren och vittne som fått info från den andra föräldern om hur barnet ska förhindras att träffa bägge föräldrarna. Ja också den andra förälderna sa att denne inte ville att barnet skulle träffa bägge (varvat med påståenden om att sambon inte VILLE träffa barnet mm; mycket rörigt med alla versioner från den andres sida om vad den ansåg vara "sanningen"). Det fanns andra omständigheter vilka gav beslutet men huvudorsaken var barnets rätt till bägge föräldrar (samt den enes uppenbara ovilja till samarbete; samarbete är A och O vid gemensam vårdnad).
Ingen interimistisk dom. Däremot påskyndades själva rättegången p g a att barnet kunde fara illa om det ej fick träffa bägge föräldrarna.

Vet du, jag tror du får enskild vårdnad om du tar med dig all kommunikation/bevisföring till tings.
Det som faktiskt är bra (fast sorgligt också) är att hon har sådan tilltro till dig att hon lämnar barnet till dig när hon inte klarar av att vara med honom. Det visar på ngn form av självinsikt iallafall. Det är en stor tröst i eländet att barnet slipper vara där när hon är under isen. FAst det är ju bedrövligt tråkigt att hon inte fixar vara med barnet.
Du borde vara självklar som vårdnadshavare.

Men klarar ni samarbeta vid gemensam vårdnad? Vid enskild kan ni ända försöka ha ett gott samarbete fastän det finns fastställt umgänge (som ni kan utöka om dte känns ok). Jag tror att det bara blir förlängd pina med fortsatta SMS; hip som hap för barnet etc etc. Men förhoppningsvis har jag fel.

Du måste tänka på BARNET och inte på ditt ex. Visst har det betydelse för barnet hur ni föräldrar mår men barnets behov måste komma i första hand.

Håller för övrigt med Kjells gummisnoddsteori.

(Men jag hade rekommenderat EV eftersom samarbetsproblemen är som de är.)

Du (och mamman) måste börja vara KONSEKVENT. Adressen hos dig och därmed också barnbidrag och underhåll! PUNKT! Inget hattande hit och dit och det verkar ju inte hjälpa vilken kohandel du (ni) än försöker er på?
Mamman vill ha dig som reserv, som barnvakt, tycker jag, och utnyttjar din välvilja och din önskan att ha delaktighet i ert barns liv.
Ni håller bara på och tjafsar nu och hon verkar veta exakt hur hon ska kunna dra ut på detta; hon känner väl dig och du verkar vara konflikträdd/snäll.

Koppla bort det där "snälltänket" du har mot mamman och försök styra upp det hela så det finns en klar, röd tråd. För den skull behöver du inte vara otrevlig förstås. Det finns inga genvägar längre är vad jag kan utläsa. Du har verkligen försökt och jag hoppas du har det svart på vitt hur du tråcklat ut och in på dig själv för att göra det så bra som möjligt för er son (och er föräldrar).

Sedan när det finns ett tydligt avtal om umgänge så kanske det finns möjlghet att hitta tillbaka till en någorlunda hyfsad relation med den andra vuxna. Släpp det nu och inrikta dig på ert barns välmående.

Fattar inte hur du orkat med detta livet så länge? Tänk på att du ska orka många år till också för barnets skull!

Sedan skrev ngn om underskrifter etc. Trots gemensam vårdnad så kan man (oftast) inte skriva under papper som berör barnet eftersom bägge ska skriva under.

Hur går det?

Du är bara i uppvakningsfasen! Till slut är det nog. Du har varit otroligt snäll (dumsnäll!) och tillmötesgående och slagit knut på dig själv. Tänk så enkelt det hade kunnat vara om ni bägge hade kunnat ge och ta!

Nåväl. Jag förstår dig. Bara trist att vi människor inte kan samarbeta ÅTMINSTONE för våra barns skull.

Kämpa på! Det blir bättre!
Svårt förstår jag.
Du måste be någon intyga till FK då i ditt ställe.

För oss var det ingen tvekan att vi inte haft barnet då barnet hölls undan från kontakt med oss och därför fick vi betala underhåll i efterskott. Det spelade ingen roll att vi visade TR;s domslut över umgänge etc eller att vi bedyrade att vi inte kunde/fick hämta barnet.

Mår ert barn bra? Har du någon/några att tala med om allt?

Nej FK verkar ibland vara lite subjektiva. Försök tänka positivt iallafall. Oavsett hur det blir kan du gå ur detta med huvudet högt och du har gjort det du kan för att göra det bra.
Tänk att det finns de som bara lägger sig platt och de som kör med fulspel.

Vi tänkte som så att vi har gjort det vi kan och när barnet blir stort kan vi visa alla papper på vad som gjorts för att barnet ska få en bra relation till sina föräldrar.
Vill inte sitta där och känna att man inte gjort något för barnet.

Så vi struntade nästan till slut i hur utgången skulle bli. Det enda vi tänkte på var att göra så gott det gick. Kanske ett slags försvar eftersom vi trodde att det skulle bli "negativt" för oss men för barnet hade det blivit bättre oavsett vem som fick EV eftersom samarbetet var (är) lik med noll och då prsonliga vendettor styr.

Viktigt ha någon att tala med. Känner igen det där att inte bli trodd, det händer saker hela tiden och det låter väl till slut som om att det är hittepå. Vi berättade inte allt till andra då det ibland var rätt tragiska grejer för den andras del som inte hller är bra för barnet att "alla" vet om och ibland kändes det nästan overkligt att dylikt kunnat hända. Inte ens i familjerätten eller TR förmådde vi berätta allt!? Märkligt att det kan bli så!?

Har det blivit någon som helst ljusning?

Hoppas julen varit bra! :D

Här fungerar det sådär med den andra som numera alltså är UF på grund av sin ovilja till samarbete etc. Samarbetet är lika bedrövligt än dock och barnet mår förstås inte bra av det.

Har det blivit bättre?