Inlägg från: Anonym (tips) |Visa alla inlägg
  • Anonym (tips)

    Hur överleva i nätdejtingdjungeln?!

    Hur överleva i nätdejtingdjungeln?
    Ett tips: Regga dig inte på en massa dejtingsajter innan du ens har flyttat ifrån frun som du nyss separerat ifrån. Skriv helst inte att du söker glada tjejer mellan 20-25 år när (snart ex-)frugan är 31 år. Då överlever du inte särskilt länge vare sig i nätdejtingdjungeln eller utanför!! AAARRGGGHHH!

  • Anonym (tips)
    HäxanSurtant skrev 2011-08-01 01:44:11 följande:
    Låter som om någon gjort en blunder Drömmer

    *kram till dig*
    Tack för kramen! Kramar tillbaka! Ja, fy fan, jag vet inte vad jag ska säga... En kompis hittade min man (som berättade att han ville skiljas för två veckor sedan) på en dejtingsajt där han söker "glada tjejer" i 20-årsåldern typ. Haha, allt annat än vad jag är just nu ;) Snacka om att bli ratad på riktigt. I min sorg/ilska reggade jag mig på några sajter och sökte på samma användarnamn som han använt där kompisen såg honom.

    Och mycket riktigt, där söker han samma glada, unga tjejer. Jippie. Eller inte. Jag hade kunnat dra det här så långt, men riktigt SÅ lågt tänkte jag inte sjunka även fast jag är jääävligt bitter. (Och jävligt långt ifrån både glad och 20 år)
    Sorry att jag gick lite OT. Jag ska följa tråden och lära mig ett och annat. Sen kanske jag reggar mig själv, med förhoppning om att faktiskt hitta en dejt. (Till skillnad från att regga sig och leta efter sin exmake menar jag)
  • Anonym (tips)

    Med att dra det långt menar jag att jag alltså, teoretiskt sett, skulle kunna chatta med min egen make (ex-make, okej då...) utan att han skulle veta att det är jag..

  • Anonym (tips)
    Glädje58 skrev 2011-08-01 01:58:47 följande:
    Hej tips

    Tråkigt att höra din historia, men det positiva är att du nu slipper leva med en som inte är bra för dig.
    Hej där!
    Tack så mycket för pepp! Jag ska försöka tänka så! :) Hoppas du hittar nån fining i djungeln där ute! :)
  • Anonym (tips)
    HäxanSurtant skrev 2011-08-01 02:02:41 följande:
    Det är så svårt sånt där, man har ju olika sätt att gå vidare med sina liv på. Vissa kastar sig rakt ut utan att tänka alls och andra behöver få vara ifred och läka. Det kan ju vara så att han bara har det som en bekräftelsegrej just nu.

    Men man kan ju sansa sig iaf lite och hålla låg profil eller vara anonym, till man iaf blivit skilda och bor var för sig och sånt där, kan man ju tycka tillhör lite god stil iaf. Saker är ju oftast jobbiga nog som det är ändå, oavsett om man är den som bröt eller blev dumpad.
    Ja, absolut, så är det ju. Det kom bara så oväntat liksom. Jag trodde att han kanske skulle ta det lite lugnt och läka ifred. Men det är jäkligt dumt av mig att värdera ÅT honom. Som du skriver så är vi ju alla olika. Men det tog hårt. Jag brukade vara glad, men har varit less på vår ojämställda vardag. Då går han och dumpar MIG liksom ;) och söker efter en GLAD 20-åring. Hehehe, jag hör ju själv hur det låter. Ut och leta nytt ska jag också göra en när jag är läkt. Det verkar finnas fint stöd här ute iallafall :) Hur går det för dig då, Häckhäxan? Coolt nickname förresten! Betyder det att du brukar gömma dig i häcken? Har snygg rumpa? Jag blir nyfiken!
  • Anonym (tips)
    Glädje58 skrev 2011-08-01 02:17:35 följande:
    Hur gammal är din man?
    35.
  • Anonym (tips)
    Anonym (för kräsen?) skrev 2011-11-10 10:15:02 följande:
    Jag brukar vilja linda in det lite, typ att jag har lite annat fokus just nu, kan inte gå in i något. Sen ser de mig online igen på sidan, så kanske inte så smidigt iofs;) Att låta det rinna ut i sanden kanske är skonsammare...jag hade själv uppskattat det..

    Nu har jag varit på ett par till dejter med killen som var jättesnygg, trevlig och jag är attraherad av men som jag kände mig lite för olik..vi har så olika yrken/vardagar etc..en karriärtjej och han är raka motsatsen.

    Jag har fått pirr och han är helt underbar, visar mig uppskattning på ett naturligt sätt som få killar gör. Tycker också det är skönt att han inte har prestige som många karriärkillar...men jag har fortfarande lite tvivel i magen om det är långsiktigt bra om vi har så olika liv, inkomster, mål etc...har någon här varit med om något liknande eller har ni bara ett tips på vägen? Det hade uppskattas:)

    Hej! Vill bara säga att jag tycker du ska testa att fortsätta umgås med killen...för 2 år sen träffade jag min kille och vi är väldigt olika utbildningsmässigt.....han jobbar inom "natur" och jag inom finans... Jag vet inte om jag skulle kalla mig för karriärperson (vad är det egentligen?) men vi har liksom olika sorters karriär, om man nu ska använda det ordvalet.... Jag velade och tvivlade mycket särskilt i början.... Jag är en av dem som inte tror på att det måste "kännas rätt"  från start....det kan dock kännas ok från start, och ibland bara bättre och bättre...


    Han visade sig vara en oputsad diamant. Jag är glad att vi fortsatte umgås, för han är en fantastisk människa! Mitt tips är att leta inte efter någon som är helt lik eller helt olik (eller andra listade krav) utan umgås med någon om du trivs i personens sällskap, och om du mår bra av han! :)

Svar på tråden Hur överleva i nätdejtingdjungeln?!