Hur överleva i nätdejtingdjungeln?!

Jag lägger till denna tråd o presenterar mig!

Jag är 43 år, kvinna och har 4 barn (2 hemmaboende tonåringar på halvtid ung och 2 utflugna).
Bröt en förlovning i februari då mannen i fråga inte ville bo tillsammans utan fortsätta vara särbo (vilket säkert är jättebra för en del par...men inte passar mig )....o vi har fortfarande "strulat" fram och tillbaka men nu har jag sagt ifrån, då jag inte mår bra av denna situation.
Jag har reggat mig på HP o SMW, men är lite "blyg", tänk om exet oxå finns där?
En annan oro jag har är att jag är "sjuk och fattig", en fysisk sjukdom som gör mig väldigt trött och efter år av sjukskrivningar och slutligen med sjukersättning ligger man inte precis i lönetoppen i samhället. Min stora fördel är iaf att jag är snygg

Tack! Ja, jag är trevlig o ser som sagt hyfsat bra ut (för min ålder ).
Min oro ligger nog i sjukdomsbilden i sig oxå..jag känner mig som en 90-åring och orkar inte så mycket...men hjärnan vill så mycket och jag VET att jag är värd ett förhållande..Jaja, tids nog hittar jag nog rätt man, som accepterar mig som jag är!

Eller så kan det gå så  här... www.svenskbladet.se/sverige/index.php
Undrar om jag verkligen vågar börja nätdejat

jösses..jag är chockad frotfarande...en kille på HP ville använda MSN..o jag loggade in..där sitter han i full prakt o leker med sig själv...
Tur att jag var på min vakt o inte använde min vanliga mailadress utan en VÄLDIGT anonym..nu är han skitsur för att  jag stängde....han var sååå nära att komma.. (ja, jag kollade lite...kunde inte låta bli...men fullt påklädd, trots hans tjat) Vad gör jag nu? Har skickat ett mail på HP att det inte är min grej, men blir "nervös" när han är online...

Jag avr så naiv o nybörjare på detta att jag körde igång kameran, kommer ALDRIG göra det igen om någon vill prata på MSN... Men lite spännande att se var det...