Hur överleva i nätdejtingdjungeln?!
Jag upplever just nu något som jag inte riktigt vet hur jag ska hantera.
Jag har i några veckor haft en helt FANTASTISK mailväxling med en man. Vi sätter igång så många roliga tankar hos varandra, ger varandra förtroenden, grubblar på saker tillsammans... han är en lysande brevvän.
Dessutom har jag sett många bilder på honom, och på dessa bilder är han dösnygg! Verkligen riktigt, riktigt snygg, så att jag blir lite småpilsk, uppriktigt sagt.
Häromdagen träffades vi för första gången. Och nu kommer det bisarra. Alltså, den här mannen måste vara den mest fotogeniska människa som någonsin existerat! Inget tvivel råder om att de bilder han visat mig var alldeles äkta och färska. Men ändå ser han helt annorlunda ut, och har en helt annan sorts utstrålning, i verkligheten! Hans huvud är liksom mindre än det ser ut att vara på bild. Och kroppen är alldeles spinkig - den finns knappt. Jag vet att jag låter elak, men jag vill bara ge en bild av hur jag upplevde detta. Dessutom har han ganska ymnig salivbildning. Den första timmen av vår samvaro hade han hela tiden lite spott i ena mungipan, och vid något tillfälle såg jag mer spott som samlats mellan tänderna och kinden, och då fick jag kväljningar! Jag får kväljningar nu också, när jag tänker på det. Och hans röst... den var inte precis sexig. Snarare knarrig och tonlös.
Men han är så sympatisk! Så intelligent! Så rolig! Och när han började slappna av (jag tror att han var extremt nervös till en början) blev han faktiskt lite snyggare. Röstläget gick ned, och hans ansiktsuttryck liknade mer de han haft på snyggbilderna. Men hur vanligt kan det vara, att någon blir så snygg på bild, men inte är det i verkliga livet? Det motsatta är ju ganska vanligt - jag är själv en sådan som inte ser riktigt klok ut på bild, men kan vara riktigt snygg i verkligheten. Det har väl att göra med hur lämpat ens ansikte är för att konserveras.
Ja ja. Nu känner jag väl att den här mannen och jag passar bäst som vänner, förstås. Men så känner inte han. Han är jätteförtjust i mig, och vill garanterat ha sex. Jag vet verkligen inte hur jag ska göra för att inte såra honom. Jag drar mig för att bara rapa det där uttjatade "Vi kan väl vara vänner..." Det här är en riktigt bra människa, och jag vill inte ta ifrån honom någon värdighet.