Hur överleva i nätdejtingdjungeln?!

Hej!

Väldigt intressant tråd att läsa.

Har själv varit medlem på fler datingsidor än jag kan räkna och är det väl fortfarande. Men jag har aldrig hittat någon beståndig kärlek... Dock massa lösa förbindelser som ofta bara tagit väg ner i sänghalmen men inte till mitt hjärta...

Känner att jag borde ge upp. Ser bra ut antar jag och har oftast många jag chattar med och så. Har många dater varje månad men som sagt, det leder alltid bort från hjärtat och in i andra mörka vrår.

Vad är nyckeln? Kan inte tänka mig att alla töser bara vill ha fysisk kärlek. Någon av er måste vilja ha kärlek på ett djupare plan?

Tack på förhand. 

Ett tag var visserligen det jag ville ha och det var förvånade att se hur blåögda många tjejer är i detta land. Det räckte med en komplimang och att försäkra dem om att man vanligtvis inte är så framfusig för att de skulle övertalas (många behövde inte ens det).

Men nu vill jag ha mer än så men märker tyvärr att även om jag förändrats har inte de det... 

Nej, visst har du rätt. 

Det kanske är så att alla svin till grabbar (däribland en tidigare jag) har negativt påverkar så många tjejer att det nu är vedertaget att man ska hoppa i säng då fort som möjligt?

Jag är trött på att det förväntas av mig att jag ska vara framfusig och ta initiativ till båda det ena och det andra. Slå ett slag för normaliteten och låt mig ta ett steg tillbaka.

Kanske låter väl filosofiskt men så är det jag känner. Jag vill tvätta av mig min manliget och få chansen att vara sårbar och möta en riktigt gooo och bra tjej på en nivå där jag känner mig hemma. 

Det var kul att läsa era tankar om detta.

Ja, jag var ute efter sex (den som inte går igenom den fasen är välkommen att kasta första stenen) men att jag nu förändrats verkar inte spela någon roll. Det som jag kämpade för innan förväntas nu av mig. Hur kan det komma sig? :)

Inte brydde väl jag om mig om vilken film vi skulle se, vilken mat vi skulle äta eller liknande. Jag hade inövade samtalsämnen som fungerade varje gång. De fick mig att framstå som en omtänksam och trygg kille som var vad tjejerna jag träffade var inlurade i att tro att de ville ha.

Nu ligger det mig i fatet. Nu kanske jag försöker för mycket att inte vara framfusig? Jag har kanske blivit tråkig? Den sexuella spänningen var kanske det som gjorde mig intressant och inbjudande? Utan den kanske jag bara är ett vackert skal med noll personlighet?

Oj, det blev bara frågor tydligen...men hade vi haft svaren hade vi kanske inte varit här? :) 

Känner mig mest paranoid =) Nu försöker jag öppna mig här men tänker samtidigt att nu tror alla att det är ett knep för att lura in fler tjejer. Det är detta jag menar. Jag har använt nätdating till så mkt skit att jag nu t.o.m. knappt kan lita på mig själv. Förhoppningsvis kan ni det =)

Kanske det  Du verkar ju vara en förståndig typ.

Hoppas det blir en fin fest!

Själv har man också date i kväll med en finska faktiskt =) Jag får väl läsa på lite om mumintrollen och rispiska i bastun hehe.

 

Dags att åka om en timme...Ska vara hos henne klockan 19.30 ca... Hon jobbar som kock så det ska bli intressant att smaka av henne 

Jo, det är första gången. Vi har pratat på msn i en vecka. Om hon är lika trevlig och fin i verkligheten kan det bli en fantastisk kväll 

Nej, dags att ge sig av. Tänker INTE stanna över så det får bli en uppdatering här senare i kväll. Wish me luck! 

Hej! Ber om ursäkt att ni inte fick någon uppdatering igår.

Middag, "Gäster med gester", vin och (hör och häpna) bubbelbad!   

Det känns helt ok. Höll mig i skinnet och kom hem oskadd. Har inte pratat med tjejen idag men vi ska höras i kväll. Det är lovande!

Kom igen nu! Ditt hjärtas lycka kan hänga på ett sms! Välj dina ord med omsorg 

Men något i stil med "...jag är såååååååå kär" kanske kan vara något? 

Hej Frida! Det är klart du får!

Är du också ute i datingsvängen?  

Vad är det som är svårast tycker du?