Hur överleva i nätdejtingdjungeln?!

Hör väl kanske inte riktigt hemma här eftersom jag inte är med på ngn datingsite, men träffar trevliga killar via nätet så det blir lite nätdater iaf via andra siter. Träffade en nu i veckan och ska träffa två andra till veckan varav den ene har jag träffat en gång tidigare och den andre är riktigt intressant. Hade även väldigt trevlig på en stor middag via jobbet och småstrulade med en kollega i branschen även om vi inte löpte linan ut trots att vi bodde på samma hotell. Har ju snackat mkt med honom via jobbet och även träffats tidigare men jag "ser" normalt inte kollegor.

Nu under middagen gjorde han en trevare och jag blev väldigt förvånad men absolut inte avskräckt. Han öppnade helt klart mina ögon, han är en man med stort M, otroligt manlig och trevlig, rolig, lättsam och en riktig bjässe. Turligt nog är det väl ca 60 - 70 mil mellan oss och vi syns nog bara nån gång per år även om vi jobbar rätt tight, annars hade det nog kunnat bli jobbigt. En väldigt trevlig boost dock.

Jag har alltid jobbat med män så inte ens när de lägger armen om mig brukar jag fatta vad det är frågan om förrän efteråt när jag efter lite trevligt snack lämnar dem i baren, lite höjda ögonbryn från min sida men jag är lika glad, trevlig och laid back som vanligt trots min stora integritet. De är kollegor och kompisar och normalt bannlysta men han var ett undantag jag gärna går längre med nästa gång om tillfälle ges. Han har ngt väldigt få har, en trygghet som smittar och som inte känner sig hotad av mig. 

Mina två kommande dater är oxå två stora gossar även om den ene nog är mer nallebjörn än grizzly, vilket den andre är. Gemensam nämnare för två är i viss mån karriärmässigt samma som min, skyddsklassade tjänster. de andra två har chefsbefattningar. 

Vet inte om det är jag eller karlarna, men idag så släppte tom bilprovningen igen mig trots att dragkroken på bilen satt fast, ngt som normalt ger ombesiktning. Jag fick inte ens en skriftlig kommentar utan bara en muntlig, känns som världen ligger för mina fötter nästan, som omväxling.

Tillägg: när det gäller sexet så kör jag bara på, jag vet att de vill ha mig minst lika mycket om inte mer än vad jag vill ha dem, älskar att reta upp en man till vansinne och göra honom till vax i mina händer. Jag tar för mig, är det dåligt blir det ett ONS,är det bra blir det da capo!

Hua, har en träff till veckan med en riktigt 9-poängare!  
Nu sitter jag med världens ångest och funderar på att ställa in, nojar redan trots att vi bytt bilder, msn:at och hörts på telefonen och han uttryckte besvikelse över att vi inte kunde ses redan nu pga jobb.

Fan, varför gjorde jag det här?!

Han är så jäkla snygg ... jag är på sin höjd en 6:a.

Känns som jag siktar för högt, är intresserad av honom men hans "snygghet" skrämmer.

Det är sant som du säger, men killen är modellsnygg och vet om det. Jag brukar undvika den sorten men nu började vi snacka då vi hade tråkigt på jobben och jag blev intresserad lite mot min vilja. Jag är mest nervös för att jag kommer uppföra mig som en idiot och inte kunna slappna av.

Jag har träffat ett par stycken men aldrig varit så stressad som nu, känner mig som en idiot och avskyr det.

Vi lirar helt enkelt inte i samma liga + han har barn, så eg är det enklast att lägga ner utan att ens träffas så slipper jag oron och besvikelsen. Jag kan stänga av telefon och dator, ligga hemma på soffan och vifta på tårna med en bra bok, skön musik och lite vin istället så vet jag varför tefefonen är tyst och inga mess som inte kommer. Alternativt försöka lura ut en kompis på bio och lite verklighetsflykt. Nätdejting är nog inget för mig iaf.

Jag har ju redan hunnit med några dejter och inte haft några problem med att det inte uppstått tycke, men det känns misslyckat redan nu och han ser helt enkelt "för" bra ut. Hade han sett mer alldaglig ut hade det inte varit något problem, men nu kan han välja och vraka så jag lämnar  walk over.

Hade han varit intresserad så hade han svarat och hört av sig, efter mina sista två mess, men läsa utan respons efter vi kommit överens om torsdag så så lägger jag ner. Jag har för stor självkänsla för att höra av mig mer.

Nu är jag mig själv och avslappnad igen, det blir ingen date med snyggingen. Inte ett ljud från honom angående morgondagen trots två sms så jag har tagit bort hans nr och andas normalt igen.

Lite flirtande med andra på nätet och gamla kontakter som vill bli återupptagna, så får jag bara tid att ses så kommer jag ha fullt upp nu den närmaste tiden. Inget seriöst än så länge men man kan ju ha mycket roligt under tiden.

Jag tror snygging gjorde mig för osäker och nervös så det är lika bra att vi inte gick vidare med någon date, jag gillar inte att känna som jag gjorde tidigare när jag skrev.

Lycka till ni andra.

Hm, irriterande. Nu hörde han av sig men jag vet inte om jag orkar bry mig om att svara.
Han har haft det stressigt och mycket att göra så han har inte hunnit höra av sig på flera dar ...