Hur överleva i nätdejtingdjungeln?!

Hej på er! Vilket tålamod ni har med era dejter. Hoppas ok att jag hoppar in?:) Skulle verkligen behöva lite perspektiv.

Jag har genom åren till och från nätdejtat. Nu har jag nyligen slutat träffa en kille som jag träffade på en fest. Vi sågs ett par månader och jag tyckte verkligen om honom Det är väl kanske lite mitt fel att vi slutade ses för jag tog "snacket" när jag visste att det var för tidigt för det egentligen..men tålamodet..

Men nu nya tag igen, knappt så jag orkar längre, tycker inte det är så kul att dejta egentligen...i början var det lite roligt men nu vill jag bara träffa Honom! Var på en dejt i veckan, var jättenervös innan, för han var verkligen en 10-poängare, toksnygg och jobbar som personlig tränare. Jättetrevlig också. Men jag kände lite att han kanske är lite för snäll för mig? Jag brukar falla för drivna killar, karriärkillar (kanske eftersom jag själv är en karriärtjej med höga krav på mig själv). Jag gav inte allt på dejten och tänkte att vi ses nog inte igen, men han hörde av sig och vi ska ses i helgen igen..så får vi se...jag är kanske jättelöjlig nu och det är alltid små detaljer jag hakar upp mig på. Men kan det bli ett problem att vi har så olika inkomst och karriärambitioner i längden...

Så typiskt mig att ta ut sånt i förskott!

Jag har en annan dejt inbokad på tis...sen några "bubblare" jag tror jag avvaktar lite med...

Sorry, glömde presentera mig själv. Över 30, inga barn, var ca ett år sen jag hade en pojkvän och inte bara dejtade.

tack, jag hoppas det, får läsa in mig lite på hur det går för er andra för att få lite hopp igen:)

Håller helt med. Jag har en ganska liten, svartvit bild som presentation, där man ändå får en känsla för mitt utseende. Detta eftersom jag vill vara rätt anonym så att inte mina  kollegor hittar mig där tex :) Men för de jag vill visa mer av mig ,så har jag dolda bilder jag kan bjuda in dem till. De visar rätt tydligt hur jag ser ut, tycker det är bra för jag vill att det ska bli så rättvisande som möjligt när vi ses.

Jag brukar vilja linda in det lite, typ att jag har lite annat fokus just nu, kan inte gå in i något. Sen ser de mig online igen på sidan, så kanske inte så smidigt iofs;) Att låta det rinna ut i sanden kanske är skonsammare...jag hade själv uppskattat det..

Nu har jag varit på ett par till dejter med killen som var jättesnygg, trevlig och jag är attraherad av men som jag kände mig lite för olik..vi har så olika yrken/vardagar etc..en karriärtjej och han är raka motsatsen.

Jag har fått pirr och han är helt underbar, visar mig uppskattning på ett naturligt sätt som få killar gör. Tycker också det är skönt att han inte har prestige som många karriärkillar...men jag har fortfarande lite tvivel i magen om det är långsiktigt bra om vi har så olika liv, inkomster, mål etc...har någon här varit med om något liknande eller har ni bara ett tips på vägen? Det hade uppskattas:)

Låter som det går framåt för flera här, kul:) Min dejt och jag har träffats 3 dagar i rad, han tog hand om mig när jag var sjuk..sa att jag gör honom glad :) Jag växlar mellan att vara rädd och att känna pirr..

Idag drömde vi oss bort utomlands och pratade om kanske över jul och nyår..men vi har bara setts i tre veckor..=)

För vågat? Vad är det värsta som kan hända iofs? :)