Hur överleva i nätdejtingdjungeln?!

Jag är med på HP men är inte så särskilt förtjust i stället faktiskt. Jag är nästan aldrig inloggad där numer. Även fast jag får fler meddelanden där än någon annanstans. Håller med dig om att det är mycket idioter.

Killen jag har träffat bor fem mil från mig. Jo han tog reda på det igår när vi myste i soffan. Och fem mil är längre bort än jag tänkt. Framförallt är det på "fel sida om stan". Men vad gör man. Han bor där han bor.  

Ok, råd mig lite... Jag mailar just nu med två killar och den ena bor inom rimligt avstånd och är jätteintresserad. Den andre bor långt bort men skriver så himla roliga mail så honom vill jag ha som mailkompis.

Nu är det så att jag har ett span på gång IRL (ja tänka sig, det finns singelmän i min närhet!) som jag är mer än bara lite intresserad av. Och jag är rätt så övertygad om att det finns ett visst intresse från hans håll också. Ska jag tala om det för mina mailvänner?

Han som bor i närheten är VERKLIGEN intresserad och det är kanske inte sjysst av mig att upprätthålla det hela om det ändå kanske inte blir något... Och nej, jag är inte helsåld på honom, men lite intressant kan han nog vara. Om inte min IRL faller för mig så kanske? 

Eller kan jag rent av skicka ett sms? Har hittat hans nummer fastän han inte gett det till mig. Men jag vet ju var han bor och vad han heter. Är man stalker då?

Det blev ett sms. Samma innehåll. Det får bära eller brista.

Jaha. Och där kom sms-svaret.

Att du kunde gissa mitt nummer. Du måste ha ett sjätte sinne. Men om dom andra där på kräftskivan är dumma mot dig så får du ringa mig så ska jag säga till dom att vara snälla.

Jösses. Killen är expert på att undvika ämnet.

Jag svarae att mitt sjätte sinne var kompis med eniro. 

Har fått ett till sms efter det. Men det tillför egentligen inte något.       

Jag tvivlar på att det är samma sak, men det kanske är bättre än inget. Inte snällt sagt mot dig kanske, men jag är så depp just nu.

Eller när folk inte kan ge klara besked. Varför ska det vara så svårt för så många. Det gör mig klart irriterad.

Fast om man fortsätter att hålla igång det hela precis som den här nissen gjorde. Varför tex säga att jag gärna får följa med på hans båt? Varför ställa en massa motfrågor och undra om hur jag har det och hela tiden spela på en massa saker som vi pratade om förut. Om jag inte är intresserad av någon kanske jag inte omedelbart säger tack och hej om ett visst intresse ändå finns. Men jag skulle nog inte hålla igång det så pass som Mr T har gjort.

Får man lägga in en liten lyckokänsla eller blir ni galna på mig då?

Tror att jag kanske håller på att bli lite förälskad i min dejt... jag är så ovan vid den här känslan, löjligt knäsvag när jag är med honom. Har testat strategin att försiktigt vara helt ärlig med mina känslor för honom och allt eftersom han har varit öppen med sina känslor för mig har jag blivit helt snurrig. Vad är fantasi och vad är verklighet?
Ska träffa honom imorgon igen efter jobbet.