Inlägg från: Anonym (Min tur snart?) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Min tur snart?)

    Hur överleva i nätdejtingdjungeln?!

    dansken32 skrev 2011-09-10 18:24:59 följande:
    Nej, dags att ge sig av. Tänker INTE stanna över så det får bli en uppdatering här senare i kväll. Wish me luck! Flört
    Lycka till.. vi ser fram emot en positiv uppdatering! 
  • Anonym (Min tur snart?)
    Anonym (e) skrev 2011-09-10 19:00:28 följande:
    Fast jag ser att han läst brevet, och sist han skrev var i torsdags
    Men va f-n.... karlslok!
    Då var han säkert inget att ha iallafall! Men jag förstår din frustration... been there!
  • Anonym (Min tur snart?)
    Anonym (Hopplös:)) skrev 2011-09-10 20:49:26 följande:
    Hmm, har han varit online sedan dess?
    Det var en bra fråga.. den tänkte jag inte på.. kanske finns hopp än ju! Glad
  • Anonym (Min tur snart?)

    Så sant, det är jättekul att läsa och följa med!

    Här har det blivit lite mer dejtande med samma kille då.. jag är helt klart intresserad, men är så där vanligt nervös över att inte veta hur han egentligen tänker i det hela.
    Det här är ju en jättejobbig fas i början på en eventuell relation... jag vill bara komma vidare till dit där man känner sig glad och trygg och underbart kär och allt är besvarat! 

  • Anonym (Min tur snart?)

    Nä, jag blir gaaaalen!!!!
    Nu har jag helt klart börjat få riktiga känslor för mannen jag dejtar MEN vad händer då? Jo, det som alltid händer...  saker händer som gör att detta inte heller kommer fungera!
    Han har barn sen tidigare och nu tror han att jag varken kan eller vill ta hand om en familj!!! Bara för att jag inte har barn och att jag igår var iväg och träffade några kompisar och hade trevligt.
    Men va f-n? Bara för att jag inte har barn ska jag då sitta hemma och stirra i väggen när han är hemma och tar hand om sina barn bara för att jag inte har nån familj att ta hand om?
    Varför blir han sur på mig och anklagar mig för att inte vilja och kunna ta hand om barn och familj?! 

    Det är väl inte mitt fel att han skaffat barn och måste ta hand om dem?

    Jag vill ju ha barn och familj men det är ju inget som har hänt mig än bara, fast jag länge velat.

    Ber om ursäkt för mitt gnäll! Men jag blir så trött och ledsen! 

  • Anonym (Min tur snart?)
    Glädje58 skrev 2011-09-15 08:39:24 följande:
    Det här låter som bullshit tycker jag. Är det inte så att det är nåt annat som ligger bakom denna idiotiska slutsats?

    Det låter som han kommer bli fotbojan i ditt liv 
    Nu har vi pratat lite. Och han säger att han säger detta bara så att jag vet vilket kaos jag kommer att utsätta mig för om jag väljer honom. Att jag ska vara förberedd.
    Att det inte alls var för att inte tror jag kan eller vill ta hand om en familj...
    Kanske överreagerade jag igår? Jag vet inte längre, är mest förvirrad just nu. 
  • Anonym (Min tur snart?)
    Glädje58 skrev 2011-09-15 09:12:01 följande:
    Det här går inte att tacka nej till, vilket erbjudande...

     
    HAHAHAHA
  • Anonym (Min tur snart?)
    Anonym (singelmamma) skrev 2011-09-15 09:49:10 följande:
    Han är väl orolig att om ni får en stadig relation kanske du inte mäktar med. Att du då tycker det är för mkt kaos...

    Jag kan känna så att den man jag träffar, gärna får ha barn, så han vet vad det innebär att gå upp på morgonen, sjuka barn, barn som tar plats och inte alltid är så tysta så man kan föra ett samtal vuxna emellan....

    Jag har i några år levt i hop med en man som inga barn hade när vi träffades. Vår dröm var gemensamt barn, men så blev det inte. Vi valde ist. att bli fam.hem. Fick en lite knatte till oss....på uppväxt...men inte ens barnet kunde få honom att vakna på morgonen, att hjälpa till på nätterna....utan det var bara det att fick han inte sova fick han skallebank...han var sur för att jag inte la upp mig tillräckligt...inte pussade honom tillräckligt ofta...

    Att i dag som den medelålderskvinna jag är dejta en man på 45 som inga barn har...tror inte det....

          
    Jo, jag förstår ju nu att det är hans tankar.
    Men skulle det bli lättare om han träffar nån med barn. Då får man ju kanske helt plötsligt, dubbelt så många barn att ta hand om.. skulle det vara lättare?

    Men visst kan jag förstå hans oro... men man kan ju aldrig veta hur en relation kommer att bli, varken med eller utan barn.
  • Anonym (Min tur snart?)
    Glädje58 skrev 2011-09-15 10:15:05 följande:
    Precis, så varför inte prova och se hur det går. Varför måste så många alltid känna att de behöver veta allt om framtiden.
    Jag har definitivt vart på att prova.
    Kände ju sån kemi med han. Men med allt detta strul med diskussioner fram och tillbaka om allt detta så har jag börjat tvivla/tveka om det verkligen blir så bra Rynkar på näsan

    Har aldrig haft såna här heta diskussioner med nån jag bara känt/dejtat i lite över en vecka!
  • Anonym (Min tur snart?)
    Glädje58 skrev 2011-09-15 10:43:16 följande:
    Se det positivt. Jag har rätt så heta diskussioner med min vän då och då. Initialt så tror jag att nu tar vår fina vänskap slut, men eftersom vi båda har den intentionen att förbli vänner så löser vi varje konflikt med samtal. Och det känns så himla bra efteråt. Relationen blir bara starkare och starkare för varje gång.

    Hur känns det för er, efter era diskussioner? 
    Jag tror ju att han kommer säga att han inte vill träffa mig igen efter varje gång!
    Men så har det inte varit... vi har närmat oss varandra igen och ingen av oss har ju gett upp än iallafall!
    Jag får hoppas att det är som du säger.. att relationen bara blir starkare då.
    Man får väl försöka se det positiva med att våga diskutera med varandra... man måste ju kunna prata med varandra har jag "läst" nånstans Flört
Svar på tråden Hur överleva i nätdejtingdjungeln?!