Hur överleva i nätdejtingdjungeln?!

Jag tror att vi får försöka att inte se det så personligt, det där med att den andra tackar för sig och lämnar oss. Det är ju klart att det är personligt på ett sätt, men det betyder inte att det är något fel på oss. Det är bara så att kombinationen inte är den rätta.

Se det så här: Nätdejtingen är som ett glas och nu försöker man hälla i både öl och mjölk i samma glas. Ölen kan vara hur god som helst och mjölken är underbart kall och god. Men kombinationen är ju helt fel. Buhuu gråter mjölken och känner sig värdelös. Ölen känner att all kolsyra är som bortblåst, det bubblar och skummar inte som det borde göra, vad är det för fel på mig. Men oftast är det inget fel på varken ölen eller mjölken, det är bara kombinationen som är helt fel.

Visst förekommer det att mjölken kan vara sur eller ölen är fesljummen, men det är en annan historia...

Skål 

Nu gjorde jag något som gör mig deprimerad, gick in på HP... Fy fan vad trist det känns att gå in där. Lika trevligt som att vandra i gången bland andra kreatur och invänta sin tur att bli slaktad. Nej, snart flyttar jag in till stan och då kan jag gå ut och träffa människor i verkliga livet.

Jag tror på att gå ut några stycken singlar tillsammans. I ditt fall ger det killar möjligheten att se dig i verkligheten. Hur du för dig, kroppsspråk, skratt, blickar...

Var bor du? 

Försök dra ihop några från forumet och gå ut.

Snodde denna lilla kodbok från nätet... 

Jag blir tokig, precis när jag verkligen tycker illa om nätdejting, allt är skit, det är ingen som tar kontakt med mig, så är det en kvinna som skickar en flirt till mig. Det är första gången det har hänt mig. Ärligt talat, så gillar jag inte sånt här. Eller ja, jag känner mig stel och osäker inför att träffa någon. Har inte varit med någon på tre år, så jag är rejält ringrostig. Kan jag inte bara få vara ifred på hp :) Det känns tryggt att vara själv...