..Måste bara meddela att jag inte är singel längre...har träffat en kille som är ngt jag aldrig tidigare upplevt på nåt vis....men det tog tid innan jag tordes acceptera hela situationen,men nu kan jag inte tvivla längre..han är verkligen bara så rätt för mig..Raka motsatsen till de killar jag haft förut...som tur är
(vilket säkert beror på att jag ändrat mina kriterier;)
.
Men sen så träffades vi igen på dans..sen gick det en tid igen....ha ha..(jag är seg) han bjöd på kaffe nån dag efteråt men jag sa nej...men sen träffades vi igen och nu har vi inte varit från varandra på ca 4 veckor.... Det brukar väl heta att man inte träffar någon där? 
Vill fortsätta att gå runt i min lilla lyckobubbla, typ jämt...
Kanske är bra att den här veckan kommer att bli skitdryg, jag är en trasig prick och behöver nog vänja mig gradvis vid den här må bra känslan.
Sista veckan i mitt hus :( Säljer till exet så nu gäller det att fixa med alla grejer hur i helvete det nu ska gå till. Det känns sjukt ovant men bra, snart slipper jag allt renoveringskaos. Min att göra lista kommer att minska sjukt mycket. Snart fri haha
Jag orkar inte packa mer!!! 
Drömde dessutom en mardröm i natt och är på rätt kass humör efter det. Helt ur balans, men ändå inte. Rädd och arg. Inser ju att det bara var en mardröm men det påminner om hur jag blivit efter allt som varit.
Pappa la grunden till min rädsla. Övriga puckon har bara gjort så att jag alltid är på min vakt. Alltid, även med folk som jag vet att jag kan lita på. Det är inget jag ens reflekterar över vanligtvis. Det bara är så. Eller var, tills jag var på första dejten med pojkstackarn. Den känslan finns inte med honom.
Annars är det jag som faller för killar som bor långt bort.