Hur överleva i nätdejtingdjungeln?!

Fan, du tvingar mig...

Okey, jag har namnet "Brännmaneten". Innan du går in och kollar. Fundera först på namnet...

Undrar om det var så bra namn vid närmare eftertanke... 

Det har jag faktiskt inte tänkt på. Men din analys var faktiskt bra. 

Jag tror faktiskt att det inte är tillåtet att ha flera profiler så man kan manipulera trådarna på det viset. Fy dig....

Jo, en viss otrohet fanns det från hennes sida. Men dock mentalt endast, i 18 månader ungefär. När vi sedan bröt upp så for hon iväg till honom för mer fysisk aktivitet. Jag förstår henne, det var rätt så dött mellan oss, vi koncentrerade oss på det materialistiska i första hand.

Men separationer är bra på ett sätt, om man tar lärdom och för med sig sina erfarenheter till nästa relation. 

Jag tycker att det var jättebra att älskaren kom in i bilden och ruskade om både mig och min exfru. Synd bara att jag lät det gå så långt. Men nu vet jag...

Nej, hon betedde sig som ett svin efter vi bestämde oss för skilsmässa.

Men vi kan träffas och umgås som vuxna när det gäller barnen.

Som jag skrev någon annanstans, i somras stod vi och skålade i champagne, jag, mitt ex, älskaren, hennes nya man och min vän. Rätt kul faktiskt... 

Enligt henne var det ett sätt att ge igen. Men hon erkände att det var fel gjort av henne

Jo, jag hade varit hemsk mot henne när hon var svårt sjuk efter andra barnet. Jag gick på komvux under några år och under två år så hade jag varit ute med mina klasskamrater och festat kanske fem gånger. Detta tog hon illa vid sig. Jag kan förstå att hon kände sig utstött och mindre attraktiv när hon var hemma och sjuk. Men jag tyckte att det var fel av henne att inte acceptera att jag kunde gå ut några få gånger under denna period. Jag skulle förstå henne om det var så att jag var ute varenda helg och kanske till och med sov över hos nån klasskompis. Men nu var det ungefär fem gånger på några år och jag kom alltid hem. Det har dessutom aldrig varit nåt mellan mig och någon på skolan.

Sen trodde hon att jag hade en affär med en arbetskollega, men det var helt fel. Men nu när hon själv har strulat på jobbet så förstår jag henne. Som man känner sig själv, känner man andra. Eller hur det nu var.

Detta är min version av vad som hände men givetvis borde man även få höra min exfrus version också. 

Huvudet på spiken. Jag tror också att det är skadligt att inte tänka mer på sig själv. Sen tror jag också att det är fel att kompromissa för mycket. Den ena vill ha gult och den andra blått. Okey, då går vi halva vägen var och tar grönt. Det innebär att ingen blir nöjd.

Visst ska man kompromissa, men inte i alla lägen. Sen finns det olika kompromisser. Dels den som jag exemplifierade ovanför, med att blanda gul och blått, då får man grön färg. Där blir resultatet att ingen får som man vill. Sen finns det då den vanligaste kompromissen och det är då att man väljer ett av alternativen. 

Det man glömmer bort är att man inte alltid ska kompromissa. Det kanske är bättre att var och en gör det man helst vill göra. Jag tror att det har med min livsstil att göra. Jag vill gärna tillfredsställa alla andras önskemål men glömmer gärna bort mig själv. Resultatet blir att jag förr eller senare kommer bli rätt så missnöjd med min situation, sen även bitter.