Glädje58 skrev 2012-03-09 18:40:59 följande:
Är det du som är sån eller påstår du att det är det, jag tycker är rätt sätt att träffa en kvinna på. Jag förstår inte vart den här klubban och grottan kommer ifrån?
Det är vad jag ser framför mig när du börjar blanda in ord som "jaktinstikt" i det hela. Om jag inte missminner mig så finns det ingen forskning över huvud taget som stödjer någon som helst "instinkt" i samband med att "förföra" kvinnor. På den tiden när människans instinkter grundlades så tog män det de ville ha, därav liknelsen klubbade henne i skallen och släpade in i grottan. I verkligheten var det förmodligen lite mer komplicerat än så, det skulle med största sannolikhet klubbas ihjäl andra (manliga) intressenter först.
Med andra ord så är konsten att "förföra" och "uppvakta" kvinnor något som är bra mycket mer sentida än så, alltså något som är socialt konstruerat. I ett par tre tusen år har kvinnor blivit bortgifta, någon annan (far, bror etc) har med andra ord bestämt över vem hon skall gifta sig med, så det har inte funnits något utrymme för uppvaktning. Hon har helt enkelt inte haft något att säga till om.
Glädje58 skrev 2012-03-09 18:40:59 följande:
Precis som jag sa, så är det väl inget fel om man flyttar fram sina "positioner" i ett "spel" när man närmar sig varandra. Du känner ju själv att det är obehagligt om någon bara rusar fram och vill kulla. Om man nu spelar med i spelet där man nosar på varandra och känner efter lite grann pö om pö, så får man ju chansen att känna in den andra parten. Det är kanske en tolkningsfråga, men jag kallar det ett spel. Man spanar in varandra, blickar som möts, blicken ner mot golvet, blicken upp igen. Efter en stund så kanske man ses igen. För mig är det ett spel. Och på ett blir det en jakt. Man vet vad man vill ha och nu gäller det att väcka intresset hos motparten.
På vilket sätt blir det en jakt på det? Och varför? Med det där "spelet" som du beskriver så har man redan känt av ifall det finns något intresse. Vad skall man "jaga" sen menar du? Och varför är det mannen som i så fall skall "jaga"?
Glädje58 skrev 2012-03-09 18:40:59 följande:
En del kallar det ett spel och några vill kalla det att lära känna varandra. Samma sak egentligen.
Uppenbarligen är det inte samma sak, eftersom det inte bara är jag som "missuppfattar" dig.
Glädje58 skrev 2012-03-09 18:46:52 följande:
Varför dessa tankar Smecker? Varför så svart eller vitt?
Det var frågor, eftersom hon framställde det på det viset. Hon ville bli jagad. Hon kunde inte tänka sig att jaga. Frågorna är formulerade svart eller vitt för att provocera damen i fråga till att tänka efter och formulera ett svar på frågorna, som förmodligen kommer att hamna någonstans i gråzonen.
Glädje58 skrev 2012-03-09 18:53:30 följande:
Jag vet inte om ni missuppfattar mig när jag nämner spel. Jag menar inte att man ska spela en roll, en person man inte är. Det är väl klart att man ska vara sig själv. Titta på djuren, de har ju också ett spel, en uppvaktning. Nu när Legacy ska iväg på dejt så putsar hon sina fjädrar och vill visa fram sina bästa sidor. Det är också ett sorts spel. Min exfru som blev förälskad i en på jobbet gick upp en timme tidigare varje morgon för att göra sig extra fin. Det är också en del av ett spel.
Ja, eller så består uppvaktningen av att man bankar konkurrenterna sönder och samman. Vill du jämföra oss med påfåglar eller gorillor, vilket borde vara mest naturligt för oss? Och att göra sig mindre tillgänglig än man är naturligt, är det ett spel eller är man sig själv?
När någon börjar prata om instinkter så har du rätt, jag får taggarna utåt. Jag har sett de mest vidriga saker du kan tänka dig som människor gör mot varandra, och hur förövare skyller på människans natur, människans instinkter. Det finns två instinkter som det finns belägg för, överlevnadsinstinkten (fight or flight) och beskyddarinstinkten mot sin avkomma. Resten är mer eller mindre humbug. Samma när vissa påstår att det är en instinkt hos kvinnor att ta hand om hem och barn. Vilken gen påverkar instinkten att städa toaletten?
Jag får även taggarna utåt när gamla insocialiserade och inlärda könsrollsmönster reproduceras och tas som norm. Män skall, män bör, män förväntas, män är.. I helvete. Jag ÄR inte en mall, en könsroll, bara för att jag råkar vara född med en kuk hängande och slängande mellan benen. Det finns större variation i hur män ÄR, män emellan, än det finns skillnader i hur män och kvinnor ÄR, könen emellan. Så nej, du har fel. Jag tog ut längre föräldraledighet med minstingen än vad mitt ex gjorde, jag har bättre koll på barnens kläd- och skostorlekar än vad hon har. Jag är en jävel på att sy och tvätta, och rätt bra på att laga mat, men totalt värdelös på att fixa bilar. Jag hatar att titta på sport, hatar öl och skulle aldrig få för mig att snusa. Jag utbildar mig för att jobba i vården, i ett yrke där 90% är kvinnor. Jag får inte panik ifall dejten vill bjuda på restaurang eller bio eller what not, och skiter fullständigt ifall hon tjänar mer än vad jag gör. Så vad tror du, vem har jag mest gemensamt med? Någon av männen eller någon av kvinnorna här i tråden?
Så grattis, på två försök av två fick du taggarna ut.