Hur överleva i nätdejtingdjungeln?!

lemonia, Det värsta som kan hända är att han antingen inte svarar eller så tackar han nej. Uppenbarligen är han ju intresserad av dig så det vore ju märkligt om han gjorde något av detta. Man brukar normalt inte fråga turist frågor till första bästa man hittar på en dejtsite. Så du kan nog vara lugn =) 

Det är ju så det är, Som sagt se till vad du vill och tänker- Vill han inte ta sin chans när du erbjuder den så får han ju skylla sig själv. Du skulle ju inte gått och fikat annars iallafall så vad har du att förlora? =)

Bra, Hur mycket tror inte jag gjort som är väldigt olikt mig bara dom senaste åren? För 10 år sedan hade jag inte vågat skriva sms till en tjej ens än mindre prata eller knappt titta på någon jag hade känslor för; Knäppt som satan men jag var livrädd för att göra bort mig. Sen en dag några år senare tog en tjej kontakt med mig och då när jag var nästan 26 år så började jag känna mig rätt gammal och alla kompisar hade flickvänner och familj osv... Och då började jag förstå att om jag inte försöker våga ta steg framåt själv och faktiskt visa eller iallafall antyda vad jag vill så kommer det förbli så. Och då började jag gå framåt sen var väl den inte den mest lyckade men det var vad som började få mig i rullning åt rätt håll och idag är jag tillbaka på samma plats jag var för drygt 6 år sedan men på många sätt en annan person. Det största felet var att jag såg det som hon valde mig och att det var min uppgift att försöka få henne att vara nöjd, idag förstår jag att jag är minst lika delaktig i valet objektivtsätt, Men från min synvinkel så är jag ensam om att välja- Ingen som jag inte själv valt kan ju få en chans. 

Men se vad du har växt som människa Fredrik. Ur allt ont kommer något gott! Det löser sig för oss också tillslut.

Man måste våga för att vinna!

Så är det ju, Och det har jag förstått för länge sedan tittar man historiskt på allt så kan man se en positiv röd linje- Men det är inte alltid kul att gå igenom skärselden och kravla sig uppåt. Det är ju ingen hemlighet att jag tappar mig själv stundtals ibland, Men som sagt det blir mer och mer sällan och jag återhämtar mig snabbare så om någon månad kanske det är helt stabilt :)
Så jag utvecklas fortfarande och det är inte bara lågvattennivån som höjs, Jag blir starkare för varje gång det händer.

Och nu var det ju för dig jag berättade för att du skulle förstå att du kan växa också ;)