Hur överleva i nätdejtingdjungeln?!

Jo, myntet har alltid två sidor.

Men om jag utgår från din version så är det ju orimligt att du inte skulle få ha lite roligt på egen hand någon gång. Hennes sjukdom drabbade ju även dig. Förmodligen tog du hand om henne bättre om du fick ha lite roligt nån gång.

När jag var sjuk en längre tid så var jag så mån om att min sambo inte skulle bli alltför lidande av det. Uppmuntrade honom att göra saker. Fast det är ju lite jag. Omtänksammare mot andra än mot mig själv. Jag fick ta hand om både mina känslor och hans känslor i vårt förhållande. Det var jobbigt. Och kanske var det det som fick det att ta slut.

"Snygg, nydumpad, bitter kvinna söker trogen, uppvaktande man som vill gifta sig och ha barn bums. /Yours forever"

Dra på trissor.....ovanstående verkar ha fått en intressent. En halvbonde som är barnsugen och vill ha nån som kan laga mat. Inte direkt min "cup of tea" 

Men hur löser man saker om man inte kompromissar då?

Kan berätta att jag som titel har valt texten "Tar vem som helst som inte är steril"

Usch....nu börjar samvetet gnaga.....känner mig elak.

Ok, antingen halvdant eller så får ena personen sin vilja igenom. Men vad gör man om det alltid är samma person som får sin vilja?

Det där känner jag igen. Främst från kompisrelationer. Jag ser alltid alla andras behov. Mer än vad andra gör. Och jag känner ett slags ansvar för hela världen. Slutar ofta med att kompisar umgås med mig när de vill ha hjälp och andra när de vill ha roligt. Och det är verkligen inte för att jag är tråkig. Men de tycker att de vill dela sin tid för att vara omtyckt av många. Och då blir det enklast att göra den fördelningen. Och detta gör ju att jag känner mig utnyttjad och sviken. Förlorade min bästa vän på det viset. Men hon var extremegoist med stort bekräftelsebehov.

Jag försöker verkligen förändra detta hos mig själv. Men det är inte lätt. Jag tycker att vi människor är för egoistiska. Och jag vill inte bli sådan. Jag vill inte gå förbi alkisen som ligger utslagen på gatan. Även han/hon har rätt att finnas och få medkänsla.

Andra personer prisar ofta min omtänksamhet, samtidigt som de utnyttjar den. Tråkigt

Vadå? Är du inte vem som helst?

Japp, sitt klistrad vid datorn nu för fortsättning följer....=)

Hmm....börjar vi spåra ur från ämnet i denna tråd?

jo, och hur svårt livet kan vara. Ibland önskar jag att jag hade rätta facit till livet...

Men är det inte dags att du bjussar lite på dig nu....tassar runt här bara =)

Vad har du för erfarenheter?

Det är väl inte alltid att jag följer andras vilja. Jag kan verkligen stå upp för min sak. Det är lite mer att jag är för snabb att erbjuda min hjälp trots att den inte efterfrågas. Sen är jag själv så att om någon gör något bra för mig så vill jag ge tillbaka. Det är väl det jag saknar hos andra.

Sen tycker jag inte det är svårt att ha avvikande åsikter. Jag kan verkligen kriga för min rätt att ha min åsikt.

Men absolut har jag flera sidor som jag måste jobba på.