Knackigt förhållande
Hej,
Jag och min sambo blev tillsammans när vi var 15 år, vi är idag 23 år gamla.
Vår dotter föddes för ungefär 1 år sedan, och denna tid har självklart varit tuff, man kan säga att vi inte haft så mycket tid att underhålla vårt förhållande, utan vi är mest trötta och allting är en vardag. Mamman klagar på att det inte händer något i förhållandet, men har inte tagit några initiativ till något. Pappan jobbar mycket och är trött ofta.
Det började med att pappan när han hade hand om dottern 1 vecka fick åka in till akuten för han hade ont i bröstet, fick prata med psykolog och det kom fram till att han kanske blivit utbränd och är väldigt stressad. Mamman fick avbryta sin semester men var inte direkt förstående ett dugg, utan mest klagat på att pappan inte kan ta hand om sitt eget barn.
Ont i bröstet har pappan haft tidigare under stress som är påverkat av jobbet och stor belastning hemma, men mamman har inte varit förstående för dessa känslor tidigare heller.
Pappan öppnar upp sig för mamman känslomässigt men som ni förstår så tycker han inte att han fått någon respons, utan snarare kritik för detta. Pappan har senaste tiden därför stängt av, blivit mer kall, och likgiltig inför det mesta i livet.
Om förhållandet hade tagit slut nu så hade han inte brytt sig så mycket.
Mamman kommer då och ställer krav på förhållandet, du måste klara av vissa saker, du måste göra det och det, etc etc. Men pappan känner sig inte direkt motiverad att jobba något för att förhållandet ska bli bättre, då han känner mer att det är han som behöver hjälp med sitt psyke, inte att han ska få mer bördor eller känna mer skuld. I hans ögon så har han inte gjort något fel, utan försöker så gott det går och är kärleksfull, bråkar inte, osv
Det är iaf bestämt nu att vi ska försöka umgås mer själva, då vi är rätt överens om att vi kanske inte känner så mycket kärlek just nu (vi har nog inte spenderat en kväll tillsammans på över 1 år). Och detta är väl fine, men pappan känner ändå ingen motivation, skulle vara skönt att bara lämna förhållandet, men man kanske ångrar sig i framtiden, vem vet?