vi som har valt att fortsätta leva med en alkoholist!

hej! ja känner igen situationen mycket väl!

fast mot alla odds så gifte vi oss,  och väntar nu barn tillsammans.

han drack mycket.. väldigt mycket tidigare, tog även droger när vi träffades.

de är ingen dans på rosor att leva med en alkoholist, lr missbrukare..
riktigt jävla tufft faktiskt.

men kärleken gör att man överlever, för oss va de så iaf.

Men nu är han både ren och nyckter sen några år.

ja förstår att du gett upp hoppet om att han ska sluta, de är riktigt tufft och går inte alltid att resonera kring alkohol..
accepterar han själv att han är alkoholist?
för min man tog de låååång tid innan han accepterade de. för i hans värld drack han inte mer än "normalt"

hehe min man va precis likadan!
de absolut tråkigaste är alla i omgivningen som förutbestämmt att de är kört.
ja tror inte de va någon som trodde på oss.. fast de gjorde inte ens vi själva ibland.
Först å främst så har min man sagt att han kände sig trygg med mig för ja krävde alldrig att han skulle sluta, lr att han skulle välja "alkohol lr mig".
Tyvär levde ja som starkt medberoende, för ja låtsades oxå som om de inte va några problem..
han säger att han inte är alkoholist,så då är han inte de.. oj vad ja ljög för mig själv!
men ja hade stöd av en "fältare". vi träffades offta när de va som tuffast. hon fick mig att förstå att han faktiskt är alkoholist, och att ja är medberoende...
min man märkte att jag mådde dåligt och för min skulle vill han sluta. och de gjorde han, många ggr, med många återfall och tron att han skulle kunna dricka alkohol igen!
så de sket sig varje gång.. milt sagt.
så för ca 3½ år sen bestämde han sig för att sluta helt... men vårt förhållande va nåt fruktansvärt infekterat..
innan nyår drack han konstant, typ dygnet runt i ca 6 veckor... ( ja tror bara en alkoholist klarar de )
men sen dess, efter de nyåret har han inte druckit en droppe...
ja va så less på skithögen så ja orkade inte va med honom ändå, så vi separerade...
vilket höll i ca två månader... de va den mest smärtsamma tiden i mitt liv änsåänge tror ja..
men vi vart tillsammans igen, tokar tyckte alla ;)
och strax efter friade han... så då gifte vi oss super snabbt och medelade inte försen precis innan!

och vi har aldrig varit så tajta som nu! och de känns som om vi bara blir tajtare och tajtare ju längre tiden går.
Bara för att man är med en alkoholist så behöver de inte betyda pest å pina.
de är inte lätt, men de kan va värt de alla gånger!

men de är min historia ;)

men... ts ville ha stöd.. någon att dela de med...
inte bli nertryckt och höra vad hon ska och inte ska lr hur dum hon är...
de är liksom inget som hjälper..
väldigt taskigt bara...