vi som har valt att fortsätta leva med en alkoholist!

ts...
min fru har skrivit här hon kan nog hjälpa dig med stöd...
jag själv då, jag viste att jag var narkoman när jag träffade min fru...
jag vart sänd  till behandlingshem i samma veva som jag träffade henne...
något i mig fick mig att vilja sluta med drogerna för att jag tyckte hon förtjänade bättre än en knarkare...
sedan så började jag kröka, tyckte att en öl efter jobbet var man väl värd (åftast 4-12 7,2or)...
efter lång tid började jag se att jag kanske hade problem och sökte hjälp från jobbet, gick alkohol bahandling och var nykter i ca4-6månader, trodde jag var botad då och att jag kunde dricka som normalt folk men det gick verkligen inte...
jag har älskat min fru från början det var det som gjorde att jag lyckades sluta knarka (bytte drogerna mot alkohol) och även om hon aldrig gav mig något ultimatum så började jag inse att om jag fortsatte som jag gjorde så skulle hon lämna mig eller knäckas totalt så jag bestämde mig att jag skulle sluta efter den nyårs fest vi hade planerat...
det vart början på min sista fylla 8 veckor lång vart den ( hon skrev 6 veckor här men den var 8 veckor lång) och jag söp som en "riktig" alkoholist jag kunde vakna på natten och ta ett glas vin, en öl eller en grogg bara för att jag var törstig...
jag drack ända fram till kl 3 nyårsafton och sedan har jag inte druckit igen...

jag är väldigt säker på att det bara var jag som var säker på att denna gång skulle jag lyckas...

min berättelse kan nog inte hjälpa dig så mycket men jag är säker på att min fru kan det...

tyvär så av det jag läst här så är din man/kille alkoholist och först så måste han inse det och det är svårt att verkligen förstå att man är alkoholist, sedan måste han vilja sluta och det kan vara ännu svårare...
men med rätt motivation och hjälp vid rätt tillfälle så kan han ta sig ut ur det...
om du känner att du kanske vill ha en hinnt om hur man tänker å fungerar som alkoholist så kan du alltid skriva ett medelande till mig...

hoppas att ni hittar ut ur denna mörka period av erat liv...
MVH/ en som känner mörkret i flaskan

jag förstår dig, jag önskar att jag kunde göra allt jag gjort under mitt missbruk ogjort allt jag utsatt min fru för, allt mitt ex vart utsatt för och allt min son var tvungen att leva med och lära sig om sin far...
och om man som missbrukare inte lyckas förstå och ta sig ut ur missbruket så är det bara en otroligt mörk nedgående spiral av misär för en själv och alla i ens omgivning...
men jag är rädd för att allt för många ger upp allt för tidigt när dess partner har missbruks sjukdomen...
och självklart så är det allt för många som in absurdum tror på att det ska bli bättre...

det här är en svår fråga som det inte finns något lätt svar på...