babar97 skrev 2011-07-30 19:33:00 följande:
Tack för alla intressanta svar!
Man talar ju mycket om att ge barn ett viss uppsättning kunskaper - rikt ordförråd, sociala färdigheter, osv. Sen när de börjar skolan så är det plötsligt andra färdigheter (ex. läsa/skriva/räkna) som räknas. Varför ska man inte som förälder ge barnet dessa kunskaper på ett tidigare stadium? Om barnet nu börjar läsa tidigt och tycker om det, då har det ju ett underbart verktyg för att lära sig många andra saker. Och många säger ju att barn lär sig lättare ju yngre de är.
Visst kan man låta barnets intressen styra, och det tycker jag låter bra. Men att också lägga in något som man som förälder vet kommer hjälpa barnen - är det fel/dumt?
Det känns som att mycket av "föräldrapedagogiken" går ut på att man som förälder ska ge barnet kunskaper inom områden som inte kräver så mycket av föräldrarna. Well, det är kanske en sanning med modifikation - kärlek/uppmärksamhet/närvarande kräver mycket tid. Men att aktivt, på ett tidigt stadium, ge barnet kunskaper som läsa/skriva/räkna kräver faktiskt något av föräldrarna - och det är också något man kan "misslyckas" med. Är rädslan för att misslyckas något som gör att många inte lär sina barn detta?
Själv känner jag att jag gärna skulle vilja ha en universitetskurs i föräldrapedagogik - något som inte verkar finnas. Målet skulle vara att ge mig möjligheter att ge mitt barn så mycket färdigheter som möjligt. Det känner jag är en underbar present som jag som förälder kan ge.
Självklar kommer jag att engagera mig i mitt barn, och ge det massor av kärlek. Och förhoppningsvis kommer vi att på ett tidigt stadium börja leka med läsning och räkning. Jag hade bara hoppats att det fanns mer material och folk på familjeliv som behandlade det, så att man inte blir så ensam som förälder.
Som förälder men även som lärare så måste jag i ärlighetens namn säga att ditt perspektiv känns något skevt
. Om du är intresserad av föräldrapedagogik varför inte börja med pedagogik
. Läs hur barn fungerar, hur barn lär sig etc etc. Vår äldsta har som sagt mycket tidigt snappat upp språkets formella del, för att han helt enkelt har haft ett väldigt intresse för det. Lillebror är inte i närheten.......men samtidigt så tror jag snarare att det är lillebror som kommer att ha enklast för sig i skolan. Den formella biten är långt ifrån allt även om den är den enkelt mätbara. Ett litet barn kan ha ett rikt språk, god taluppfattning, god kognitiv förmåga etc. utan att ha den formella biten klar. Jag tycker du har rent utav fel i mycket du skriver. Att lära ett barn läsa, skriva, räkna etc. kräver faktiskt relativt lite av föräldrarna till skillnad från att ge dem en god värdegrund som de dessutom agerar utifrån liksom ett genuint kunskapsintresse, nyfikenhet......för att inte tala om självkänsla som är a och o för den vidare utvecklingen. Att lära min äldsta bokstäver, att börja läsa och att räkna har varit en baggis i jämförelse med "det andra". Och det står jag fast för även i min roll som lärare......som jag har rätt många års erfaenhet av
. Ja visst är det bara att köra på med det om man har ett barn som visar stort intresse. Varför skulle man inte göra det
. Jag tycker inte alls att det är fel att lära ett litet barn läsa, räkna etc. men ditt perspektiv (utifrån det du skriver) tycker jag är galet. Det finns massor med pedagogiskt material. Börja med dem jag tipsade om ovan......så har du mer på fötterna när liten kommer.
). Hanterar sin spring-/balanscykel oklanderligt sedan "länge".