Ni som förlåtit otrohet, hur blev det sen?

Känner faktiskt inte en enda som inte har otrohet i bagaget, antingen som bedragare eller som den bedragne. Vårt samhälle funkar så idag, och jag tror helt enkelt det är en naturlig utveckling, vi har blivit mer rastlösa, sökande, framåtsträvande, även när de gäller relationer. Att kategoriskt säga att man aldrig skulle vara otrogen går inte, vi har drifter och känslor som inte alltid går att styra över. Typ 70% av alla i en relation (minns inte vart jag såg siffran) är otrogna, vi är inte skapta för att leva med en enda hela livet helt enkelt.

Inget jag skyller på, bara konstaterar. Och om det nu är så att så många är otrogna, varför skrotar man inte bara den gamla fundamentala inställningen att det SKA vara på ett visst sätt. Varför inte vara lite mer öppen i sinnet kring detta och kanske vara en smula mer förlåtande mot varandra? Istället för att hata otrohet, och säga att det ska man aaaldrig vara för att sedan vara det ändå, eller upptäcka att ens partner är det. Som sagt, jag känner inte en enda som inte haft med otrohet att göra. Alla 70% kan inte vara fega jävlar.