Min pojkvän har varit otrogen. Jag fick reda på det själv. När jag frågade honom så berättade han för mig. Han svarade på alla frågor jag ställde. Jag har valt att förlåta honom men har dock lite bekymmer med förtroendet. Jag vill kunna lita på honom, men hur? Hur bearbetar man det?
hur har det gått för er som tagit tillbaka eran partner? Berätta gärna 1
Ja man är riktigt duktig på att ta allt det onda själv, trots deras svek så vill man inte att de ska må dåligt...
Min man har också ganska strikta regler, får inte gå ut med jobbet eller dricka när jag inte är med, han var ute med sin jobbavdelning för nån månad sen han gick köra dit och hem och vara hemma senast kl 24 det funkade bra och jag var inte ledsen orolig eller mådde dåligt men gå ut med polare kan han glömma, han skyllde på alkoholen så nu får han vackert låta bli den.
Trots att han sköter sig och visar varje dag att han älskar mig och bara vill vara med mig har jag ändå svåra dagar, nån som vet när det börjar vända? När man slutar må dåligt och påverkas i sin vardag av sveket och misstron?
Både jag och pojkvännen var otrogna mot varandra vid ett tillfälle i början av vårt förhållande.
Men vi valde att förlåta och gå vidare, nu har vi vart tillsammans i 4 år, förlovade och har en snart 2 årig dotter.
Tilliten för varandra är stark, och vårt förhållande känns mäktigare än någonsin.
Så det kan absolut funka att förlåta en otrohet!
Träffade min fru 2001, gifter oss slutet av 2002. Hösten 2004 inledde hon sin otrohet. Hade misstankar ända från början. Efter att fått kondolym, hon blev gravid och sånt, blev matad med massor av lögner. Så installerade jag till slut efter 10 månader en keylogger och fick då beviset. Kastade ut hemme, men hon bönade och bad att få komma tillbaka.
Dumsnäll som man är så gjorde jag det. Hon fick sin en chans och jag trodde att hon hade lärt sin läxa.
Och då var det dags igen. (frugan 33år, snart 34 år, en flicka på 1.5 och en pojke snart 4 år) Samma gamla signaler börjar att visa sig för en månad sedan, förra veckan höll jag på att komma på dom. Nu räcker det för mig.
Det mest trista är att vi nu har två barn också, vilket gör mig mer ledsen än någonsin 
Har man ett otrohets beteende så brukar det inte ändras. Allt handlar om henne och jag har märkt att henne beteende mot barnen har också förändras. Mycket mindre tålamod och brusar mycket lätt upp mot dom.
På ett sätt är jag glad att hon nu bor hos sin kompis och träffar barnen ganska lite. Och jag har kommit barnen mycket närmare än någonsin 
Försöker nu att göra allt för att koncentrara mig på mig själv och mina barn.
