Hatade bonusbarn

fattar inte heller varför man måste rangordna familjemedlemmar. skulle aldrig finna mig i att komma på andra plats bara för att min man har barn, vad är det för underligt resonemang? min man och mitt barn betyder lika mycket för mig, skulle aldrig kunna gradera vem jag älskar mest, på samma sätt som hans barn sedan tidigare, vårt gemensamma och jag kommer på samma plats i familjen för min man.

och hur kan man resonera som så att barnen ska bestämma om den nya partnern får stanna, hur många barn tycker det är kul när föräldern skaffar en ny? ska man strunta i att skaffa ny partner bara därför? i början när jag träffade min man var hans son jättesotis och ville ha pappa själv, skulle han fått bestämma skulle vi inte gått vidare. idag har vi en fin relation och jag vet att han är jätteglad för mig och överlycklig över sin lillebror. det är liksom därför barn inte har rösträtt, för att de inte är förmögna att fatta adekvata beslut.

slutligen håller jag verkligen med moa01, om man nu kräver att andra ska älska ens barn och ta fullt ansvar för dem får man helt enkelt skita i att separera. andras barn, och i synnerhet skilsmässobarn, är inte sällan bortskämda skitungar som man inte per automatik älskar. min bonus var hemsk när vi träffades men nu är han toppen och mår jättemycket bättre av att leva i vår gemensamma familj där alla betyder lika mycket.