Lämna gråtande barn?

Jag har förstått att det är så! Men så är modellen, tanken är att den veckan så likna verksamheten så mkt som möjligt - så att när man lämnar så är både barn och förälder helt införstådda med hur dagen kommer att se ut. 

Jo, jag har förstått att det också finns en "snabbinskolning" på 3 dagar, och det finns väl erfarenheter som talar både för- och emot det. Jag vet inte, nu är det detta alternativ som gäller för oss. Jag känner på mig att jag kommer att bli en skitjobbig jiddrande förälder, så just det tänkte jag nog inte ta upp!  

Du hade inte heller det! Gött, fasiken - min misstanke är att det finns en hel del där ute som faktiskt inte lämnar sina barn när de är ledsna! Skönt att det gick så bra!

Nej, jag har inte fattat det fel. Det är ett föräldrakooperativ och detta är deras modell, de beskrev den mkt utförligt. 

Jomen det kallas för "föräldraaktiv snabbinskolning", se t.ex. här: 
www.aftonbladet.se/wendela/barn/article11549737.ab
www.sn.se/nyheter/nykoping/1.483376

Detta är en också en "föräldraaktiv inskolning", men den snabba varianten som du ser. Snabbinskolning är inte den absoluta normen utan det varierar i olika kommuner. I min hemkommun tillämpas den inte alls.

den tanken har faktiskt också slagit mig, det blir ju identiskt med öppna förskolan som vi gick till innan sommaruppehållet. Men, nu var det ju inte det jag funderade över, utan snarare det här med gråtande barn... några tankar kring det! 

Hej, tack för ditt svar! Då tänker ni som jag - jag vill ju inte heller lämna ett gråtande barn! Det verkar vara en allmän sanning att man som förälder måste "bita ihop", och att det är oundvikligt att man lämnar dem i tårar osv. Men så när man pratar med folk så verkar det ändå vara ett gäng som faktiskt inte gör så! Jag ser det också lite så som att man överger skatten, och att det därför tar ännu längre tid att bli trygg! 

Ja, den inskolningsmodell du beskriver känner jag igen från min hemkommun. Den skiljer sig från den föräldaaktiva lösning de valt här. Enl. personalen har de gjort så här i ett par år nu, och det har funkat väldigt bra. Vi får väl se! Jag hoppas på det bästa!

StilaM: det är inte deras erfarenhet att det är så jobbigt med lämningarna efter 2 v. Men krisar det så får jag ta den där veckan också. 

Kerly, ja jag inbillar mig att jag skulle ha lite lättare att lämna skatten om jag vet att han känner sig trygg. Det jobbiga är ju inskolningen, och tiden innan han känner sig trygg tycker jag (el tycker jag nu iaf, svårt att sia om hur man tänker sen).

Ja, det var verkligen gulligt av personalen!  

Hej, tack för ditt svar Medusan! Det liknar mkt mina tankegångar, men jag är lite orolig för hur personalen ska reagera. Jag har hört flera exempel på personal som blir lite irriterade, och t.o.m. liknar situationen med att dra av ett plåster (snabbt farväl och så gå). Jag vet också att vissa föräldrar har blivit ombedda att se glada ut och vinka/låtsas om att barnet inte gråter - och det känns för mig är helt främmande att inte erkänna min lille skatts känslor, utan ignorera dem - eller låtsas som att jag inte ser!

Hur har personalen reagerat på dig? Blir de irriterade när du inte bara vill lämna snabbt och gå? Pratade du med personalen om det innan?

StilaM: tack för tips! Personalen hade precis samma tanke, och menade på att eftersom föräldern är med i 2 veckor, och ser verksamheten, så får de också ett förtroende för den och för personalen, vilket blir en tillit som också barnet känner av! 

Hej, tack för era svar. Min mor berättade för mig (i samband med att jag fick barn), att under 70-talet, när jag föddes, avråddes föräldrar från att ta upp barnen för snabbt om de grät, för att deras lungor skulle stärkas (det känner ni säkert igen). Hur som, hon trodde inte alls på det - och när hon hörde sig lite för så insåg hon att det var rätt många människor som struntade i det där rådet, och faktiskt tog upp sina gråtande barn direkt. Sensmoralen i det var att man skulle lita på sina instinkter, och inte nödvändigtvis på en "allmänt vedertagen kunskap" eller expertis, som uttalade sig på mer eller mindre evidensbaserad kunskap.

Jag tror att många föräldrar känner att det är helt fel att lämna sitt gråtande barn, men så finns ändå en allmän anda av att man ska "bita ihop". Men så nu när man skrapar lite på ytan så biter inte alla ihop... Varför talar man då inte mer om det? Varför uppstår inte en starkare kritik mot detta "standardsätt" att ordna inskolningen? Är det för att man litar på förskolepedagogernas expertis (ingår dylika frågor/anknytningsteori/barnpsykologi i deras utbildning?), eller är det för att man måste jobba, och inte har ngt val? 

Bra, tack! Då är det alltså inte legio att lämna barnen om de är ledsna, utan förskolepersonalen har förståelse för att man vill stanna kvar lite? Min pojke kommer att vara drygt 2 vid inskolningen, och jag tycker att man kan resonera med honom (ibland håller han dock inte med, såklart ). Jag tror att jag ska ta upp detta med personalen innan, så kanske man kan resonera lite kring det. 

ÅH jag hoppas såå att jag ska kunna göra detta på ett sätt där han fortfarande känner sig sedd och viktigast i världen, fastän jag måste lämna honom. 

Ja, jag håller lite med om detta faktiskt. Jag har som sagt inte själv lämnat på förskola än, men lillen har varit hos sin farmor en gång i veckan de senaste månaderna (då vi beslöt oss för att skjuta på förskolestarten). Ett par ggr så har han inte alls velat vara där, och då har han gråtit och protesterat (*stanna mamma*) - men då har jag satt mig ner med honom och farmor, druckit en kopp kaffe och gått igenom dagen ("nu ska du äta bulle, sen ska ni gunga, sen blir det lite köttbullar, och sen kommer jag och hämtar dig" osv osv), och då har han piggnat till och sen faktiskt vinkat av mig glatt! 

Nu vet jag att man inte kan jämföra detta m förskolelämning, men i den bästa av världar - där lillen kan känna sig trygg på förskolan - så kanske jag kan göra ngt liknande? Jag hoppas att jag inte är för naiv nu! 

Hej, ville bara skriva i tråden (om ngn typ googlar på "lämna gråtade barn på förskolan") att det gick bra! Vi har klarat två gråtfria lämningar so far, och jag är optimistisk inför framtiden!