• Mimmlas

    Att vara unga föräldrar- Alltid negativt?

    Jag har tagit upp det här i en tråd tidigare, men iaf jag väntade på att jag skulle bli vuxen. Inte bara tro att jag var vuxen utan verkligen vara det.
    Det är lätt att tro att man är mer mogen än man är för att man har "bevis" på det, men det är inte riktigt så det funkar. Frontal loben är inte färdig förens man är 25 år gammal och ju yngre man är desto mindre utvecklad är den. Någon som inte har den utvecklad agerar på känslor ist för konsekvenstänk. Precis som, jag VILL ha barn och jag tror det skulle gå jättebra. Ist för någon som är vuxen skulle tänka. Är jag redo för barn?  


  • Mimmlas
    Pontusprinsessa skrev 2011-08-02 11:24:04 följande:

    Anser även att alla mammor är nog dom bästa mammorna för just sina barn oavsett ålder och alla försöker nog lika hårt att deras barn ska må så bra som möjligt =) Åldern är bara en siffra oavsett om det gäller, kärlek,vänskap och föräldraskap.


    Så du säger att en 17 åring är samma som en 35 åring i hjärnan?
  • Mimmlas
    Pontusprinsessa skrev 2011-08-02 11:34:39 följande:
    Nej det säger jag verkligen inte att dom är men vad gör en 17 åring till sämre mamma än en 35 åring? men kan säga att min kille som är 20 är fan så mkt bättre pappa till mina barn än vad min pappa som jag tror vid dagens läge är 52 år någonsin varit för mig. så hänga upp sig vid ålder är inget jag gör iaf. Samt känner folk som är 17 som är fan så mer mogen som människa som dom som är "äldre".
    Ja på vissa sätt, tex att konsekvenstänket inte är färdigt än. Det är inget man kan lära sig. Det är en utvecklingsprocess. När man inte har det sättet att tänka missar man otroligt mycket, man agerar som sagt på känsla ist för eftertänksamhet. 
    Och detta har mest med uppfostran att göra. Att tänka längre än sitt eget barn kan ju vara positivt tex.
    Ja på sättet de beter sig är det inte omöjligt, men på andra sätt är det helt omöjligt.
  • Mimmlas
    Lilla My21 skrev 2011-08-02 11:42:08 följande:
    Klockrent som vanligt =)
    Ja man kan ju hoppas på att någon tar till sig det också :p
    Men om jag känner målgruppen rätt så kommer inte det ske. ;) 
  • Mimmlas
    Pontusprinsessa skrev 2011-08-02 11:43:57 följande:
    Nej det är mycket möjligt att man inte kan det men jag har iaf mer energi än mina äldre vänner som har småbarn om man säger så då.
    Min pappa var 46 år när jag föddes. Han hade absolut inte lika mycket energi som när han var 17. Men däremot kunde han se saker ur ett större perspektiv och har ett inre lugn som har guidat mig. 
    Och det är precis det många äldre föräldrar säger att yngre saknar.  
  • Mimmlas
    Pontusprinsessa skrev 2011-08-02 11:48:56 följande:
    Verkar som folk hängde upp sig på just en mening jag skrev men jag angående just siffran 35 vilket var ett exempel jag kan ta upp till 48 oxå eftersom en killkompis mamma var just 48 när hon fick honom och konstigt nog så orkade hon inte att gå upp på morgonen utan hans syster som då var 20+ fick göra det.
    eller hans pappa som var 65 vid hans födelse som dog av ålder för ca 3 månader sen han hade inte energi att ta hand om honom.  Så häng inte upp er så mycket på åldern det var ett exempel!
    Det där har nog mycket med person att göra och inget man ska lägga större vikt i.
    Att man orkar gå upp tidigt har inte direkt något med bra föräldraskap att göra. Orka finns inte ens i den ordboken, man gör det för att man måste inget annat. Om man inte gör det fast man måste så är man inte en toppenförälder vilken ålder man än har.
  • Mimmlas
    Donum skrev 2011-08-02 11:50:26 följande:
    Jag tycker inte att det är principellt fel att få barn som ung så den delen bekymrar mig inte. Jag tror aldrig att man kan vara redo för att få barn, oavsett ålder. Jag var 33 år när vi fick barn och jag kan lugnt säga att jag inte hade en susning om vad som väntade mig. Jag hade en massa idéer och tankar kring det, men "redo" blev jag först när jag hade barnet i famnen och skulle ta hand om det. 

    Däremot undrar jag, som någon annan också gjorde, vad en 21-åring ser hos en 14-åring. 
    Detta var precis vad jag skrev om, någon som är äldre frågar sig själva om de är redo. Inte skaffar barn för att de har lust eller vill.
  • Mimmlas
    Donum skrev 2011-08-02 12:01:51 följande:
    Jag skaffade barn för att jag hade lust och ville. Inte för att jag kände mig redo för det. Jag tänkte inte i de banorna. Jag förutsatte (och förutsätter) att något som miljarder av människor har gjort före mig är genomförbart. 
    Så du funderade inte alls på om du var redo för att sätta ett barn till världen?
  • Mimmlas
    apanssonsmamma skrev 2011-08-03 13:22:07 följande:
    Fick min dotter vid 22, anses ungt i sthlm.
    Jag förstår inte heller grejen.
    Fast o andra sidan tar jag inte åt mig eftersom jag hade fast jobb med månadslön, var förlovad, hade lägenhet osv.

    Men det känns trist att folk har så mkt fördomar.
    Det är dock väldigt stor skillnad på 22 och typ 16-17.
    Det är ingen som reagerat på att jag är "ung" nu när jag är gravid och precis har blivit 24.
    Men så ser jag mig inte som ung mamma heller, känner mig inte utpekad alls.
     
  • Mimmlas
    apanssonsmamma skrev 2011-08-03 13:27:03 följande:
    Har två barn om 8 veckor och är 25.
    Det är inte helt vanligt i sthlm.
    Men självklart, jag hade aldrig skaffat barn vid 16, för då var Jag inte klar med mig själv än, helt klart inte.
    Men jag hade en kompis som fick barn när vi gick i 2:an på gymnasiet hon är ett år yngre än mig och har 2 barn idag.
    Hon har varit den bästa mamma jag har i min kompiskrets så.. trist att folk har fördomar.

    Däremot kanske inte tjejer som micah.myshowroom.se/ höjer ryktet hos "unga mammor" utan snarare lever upp till fördomarna om dom.
    Men det finns ju kassa människor och föräldrar i alla åldrar.
    Det beror nog på vilka kretsar man umgås i. Väldigt många av mina vänner i sthlm har skaffat barn när de är 23-26. Och ju äldre man blir desto fler blir det. 
    Jo men samtidigt är det mycket man missar när man är så pass ung också. Hjärnan är inte färdigutvecklad på de grundläggande plan som behövs för att fostra ett barn på ett säkert och förutseende sätt. Och det är ju inget en mamma kan ändra, hur bra hon än är trots ålder.

    Ja det är nog inte direkt någon bra reklam nej. Men hon är fortfarande bara barnet och det märks.
    Det är ju en typisk grej som unga mammor gör, att de måste hävda sig. När man blir äldre och tryggare i sig själv så har man oftast inte det behovet. En annan typisk grej som vi sett i denna tråd är att de klagar på äldre föräldrar, och hävdar att det skulle vara bättre att vara ung för att man orkar mer osv.
    Det är inte orken som avgör om man är bra förälder utan insikten om att fostra ett barn.

    Speciellt killar ligger ju senare i utvecklingen, det är därför många känner sig redo först i 30 års åldern. Killar väntar på att de är redo mentalt medans kvinnor går på känsla och biologisk klocka. 
  • Mimmlas
    apanssonsmamma skrev 2011-08-03 13:41:48 följande:
    Ja, det är ju onödigt att klaga på föräldrar oavsett om man nu är 35 eller 20.
    Min farsa va 35 när jag föddes, visst har han inte hängt med lika mkt som min mamma som va 25 men det har nog med hans personlighet o göra istället för ålder haha :D

    Jaja, tycker mammor kan stötta varann istället för att tävla.
    Det är ingen som kommer vinna pris ändå.
    Fast 35 är ju ingen ålder, min pappa var 46 när jag föddes. 
    Men jag förstår inte vad folk pratar om egentligen när de säger inte orkar och inte hänger med.
    Farsan jagade nog mig lika mycket som mamma när jag rymde iväg till grannarna för att tigga godis :P

    Jo det är sant, däremot borde man verkligen försöka ge ungdommar som aktivt planerar barn lite insikt i hur svårt och jobbigt det är. Jag räknar med att jag kommer bli så trött att jag grinar, ifall det inte blir så är det toppen. Men många yngre förväntar sig en liten docka att ta hand om och när de får en kolikbebis blir det panik.
    Näe priset ligger väl i att man fostrar en människa som är trygg i sig själv och kan stå för sina åsikter. Som inte faller för grupptryck när alla andra smygröker osv. 
  • Mimmlas
    apanssonsmamma skrev 2011-08-03 13:55:41 följande:
    Ja jag hade nog fått en chock vilket som, 20 eller 35 år.
    Min dotter föddes med magproblem värre än kolik.
    Vi låg inne på Astrid Lindgren 3 första veckorna.
    Vår dotter skrek 15 timmar per dygn i FYRA månader.

    Där tror jag inte heller åldern spelar in faktiskt.
    Hade blivit uppgiven och tänkt "ska det vara så här?" oavsett ålder.
    Så där är också en fördom.

    O hur förbereder man en 16 åring på hur jobbigt det kan bli?
    Jag tror att det endast är erfarenheten om hur jobbigt det kan bli som kan visa på fakta.
    Jag hade hört om kolik innan men tänkte "jaja dom skriker lite på kvällen, bebisar skriker.."
    Men hade ALDRIG kunnat vänta mig det vi fick uppleva första tiden.
    Jo men jag tror man är lugnare och kan hantera det på ett annat sätt om man har lite mer utvecklat konsekvenstänk och kan tänka lite längre. Det går ju över.
    Jo det är ju värre än kolik, det brukar de ha som längst i tre månader. Och oftast på kvällen.

    Det är precis det, det är hemskt svårt att få dem förstå.
    Men som sagt jag tror mycket på det att vänta tills ens egen hjärna är fullt utvecklad att hantera problem som kan komma upp, det är inget man kan lära sig det kommer med åldern.

    Jag har på något sätt förlikat mig med att jag kan få vara vaken nästan hela dygnet och gå runt och guppa bebis. Jag är hellre förberedd på att det kommer vara ett rent helvete än tro att det är enklare än vad det visar sig.
Svar på tråden Att vara unga föräldrar- Alltid negativt?