Anonym (Mamma & matte) skrev 2011-08-03 21:11:17 följande:
Jag är både mamma och matte. Jag har flera hundar och driver en kennel. Jag skulle ALDRIG tillåta att mina barn var dumma mot hundarna eller något annat djur heller förövrigt. Att ett barn får utrymme att klättra på en hund, rycka i öronen eller annat är inte tillåtet på något djur. Visst kan det vara svårt att ha koll på barnen hela tiden, MEN om man vet att man har ett barn man inte kan "lita på" ska man inte låta barnet och hunden vara tillsammans och detta för bådas skull! Mina barn har från det att de börjat krypa fått lära sig hur man klappar hundarna, att de ska få vara ifred när de äter, att de inte får störas när de sover i sina bäddar osv. Våra barn och hundar älskar verkligen varandra och söker alltid varandras sällskap. Vi har hundfritt i sovrummen, men på morgonen hittar vi ofta någon liten fyrfoting som smygit in i barnrummet. Våra barn kan hantera hundarna och leka med dem. Men aldrig att de skulle få leka och stöka med hundarna om inte jag var med. Djur är inga leksaker! Däremot så tillbringar de tiden tillsammans och aldrig att jag skulle behöva stänga in någon hund utan de går själva undan om de behöver vara ifred och respekteras då för det. Detta behöver man lära barnen. Jag förstår av ditt inlägg att ni gjort allt det och såklart försökt lära er pojke. Ska ni ha barnet och hunden ihop måste ni reglera umgånget innan en allvarlig olycka händer. Sedan har hundarna ett ansvar, Eller jag som fått lära dom i vissa fall, hundarna får inte bita på barnens leksaker, inte stöka runt barnen, inte ligga på babyfilten, inte hoppa osv. Ömsesidig hänsyn!
Nu till andra sidan av myntet. Jag anser att en hund i en barnfamilj ska vara så mentaltstabil att den klarar ett barn som t ex råkar snubbla. En hund som behandlats rätt ska ALDRIG bita ett barn. En för mig mentaltstabil hund kan markera, men steget till att bita en männsika ska den inte ta. Sedan är det förvånande nog (eller inte) de "familjevänliga" sällskapshundarna som toppar "bitlistan" och det tror jag i många fall beror på att barnen inte vet hur hundarna ska hanteras och de släpps fria att leka och göra vad som helst.
I din beskrivning av er hund låter det som hunden är en trevlig familjehund men pojken kan inte hantera den rätt. Att låta en hund som plågas av smärtor vara med ett hårdhänt barn är som ett laddat vapen. Nu fick ditt barn en markering. Även om det var en naffsning och inte bara en morrning. Hade hunden velat hade den lätt kunnat åsamka större skada. Jag tycker att din man agerat rätt. Hunden behöver skyddas och pojken behöver lära sig AV ER! Om pojken älskar sin hund, behöver han lära sig visa det och ni får regelera umgånget. Känner ni inte att ni har ork eller tid till det anser jag att det är bättre att placera om hunden, men det blir ledsamt för er pojke som inte får chansen att lära sig. Att ha barn och djur ihop i fin harmoni och ömsesidig hänsyn är fantastiskt! Hoppas att allt löser sig för er!
Bra skrivet! Vi har samma syn i vår familj.
