Vår hund bet min son i ansiktet

Så jäkla otrevliga många av er som svart i denna tråd är. Måste ni tvunget sparka på den som redan ligger? Det tror jag de flesta förstår att barnet och hunden inte är ansvarig i detta fall utan att det är den vuxne. Det behövs inte gnuggas in. Ge konkreta råd i stället för att skuldbelägga ännu mer. Barn precis som djur behöver uppfostras/vägledas och det har ju personen som skrev inlägget försökt göra. Inte helt rätt i alla lägen kanske men vem f-n är perfekt? (Även om många av er tyckt tro att ni är det - ert sätt att ge svar visar dock att så är nu ju nu inte) Jag har själv barn och hund som inte går helt perfekt ihop och hur mycket man än försöker följa experternas råd så är det inte alltid det hjälper. Alla hundar passar inte med barn och alla barn passar inte med hundar. Svårare än så är det inte. Det svåra är att man älskar både sina barn och sin hund och då kan det bli att man försöker finna en lösning där alla ska få plats in i det längsta. Och då är risken att det går för långt. I detta - och i vårt fall - tror jag det handlar om att jobba långsiktigt (eventuellt med experters hjälp, exempelvis gå en kurs eller liknande) och att separera hund från barn om man inte själv kan vara med. Sedan är det ju också så att hundar precis som vi människor är individer och kan ha olika egenskaper så att säga inbyggda från början. Träning kan hjälpa (både människor och djur) men allt går nog inte att slipa bort. Ni som säger "stackars hund" och "att folk inte fattar" - frågan är om ni fattar eller bara lever i en rosa dröm där alla djur är oskyldiga. Det är ju bara till att se på en kull med valpar - de har olika egenskaper och dessa har de med sig från födseln. Somliga går att tygla (om det nu är det man vill) men inte alla. En hund måste vara längst ner i rangordningen (inte minst viktigt om man har barn) - går inte det så bör hunden lämnas bort/avlivas. Nej - det är klart att det inte är hundens fel men för de allra flesta av oss går ju våra barn före våran hund.