"Insatt" har såklart rätt – det är familjerättens ansvar enligt lag att sköta detta.
MEN, precis som i alla andra organisationer kan man stöta på inkompetens, lättja, ointresse, bekvämlighet osv osv.
Vilken attityd pappan har spelar ingen roll, lagstiftningen är utformad med detta i åtanke, så att dna-test kan tas även mot pappans vilja.
Du ska absolut inte låta din make stå som pappa. Det är bedrägligt och skadligt för alla inblandade.
Det är för sorgligt att du ska behöva kämpa för något som borde vara självklart.
Detta regleras i Föräldrabalkens 2 kapitel, paragraf 9, där det står såhär:
9 § Skall en viss man enligt 1 kap. 1 § anses som far till ett barn som står under någons vårdnad och har barnet hemvist i Sverige, skall socialnämnden, om vårdnadshavaren eller någon av vårdnadshavarna eller mannen begär det och det är lämpligt, utreda om någon annan man kan vara far till barnet eller om en kvinna skall anses som barnets förälder enligt 1 kap. 9 §. I fråga om utredningen tillämpas 2-6 och 8 §§. Utredningen får läggas ned, om det finns skäl som anges i 7 § första stycket 1 eller 4 eller om det annars är lämpligt. Vid utredning av en kvinnas föräldraskap tillämpas dock inte 6 §. Socialnämndens beslut att inte påbörja en utredning enligt denna paragraf eller att lägga ned en påbörjad utredning får överklagas hos länsstyrelsen. Länsstyrelsens beslut får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Lag (2005:434).
I korta drag betyder det att även för gifta så är familjerätten skyldig att utreda faderskapet, om du eller din make begär det. Skulle de, mot all förmodan, vägra att inleda en sådan undersökning så kan du överklaga det beslutet.
Det är för jäkla illa att de är så inkompetenta i sitt yrke. Får jag ge dig ett helt annat förslag så vore det att kontakta den största dagstidningen på din ort och få dem att göra ett reportage om hur familjerätten förvägrar ett barn dess självklara rättighet till rätt pappa – det kommer att sätta ordentlig fart på de lata oduglingarna på familjerätten.
Lagstiftningen på området är krafigt förlegad, bl.a. i just hur man gör skillnad på gifta och ogifta, men i just detta tillfälle behöver TS inte tvivla på sin rätt – familjerätten är skyldig att utreda faderskapet om hon eller hennes make begär det. Så enkelt är det.
Allting handlar inte om kärlek. T.ex. följer sådana saker som arvsrätt etc.
Du måste också hålla i minnet att inställningen hos din make, även om ni s.a.s skulle låta bli att fastställa faderskapet korrekt, kan komma att ändras i framtiden.
Låt säga att ni skiljer er, han bildar ny familj etc. Var inte för säker på att han i det läget skulle vara lika angelägen om att betala för ett barn som inte är hans, eller kunna uppbringa de känslor som barnet behöver hos en påstådd pappa.
I ett sånt läge kan han ju begära utredning och då häva faderskapet.
Det är ett på alla sätt dåligt alternativ.
Det är för illa att du har stött på sådana stolpskott på familjerätten, men det kommer att ge sig då du nu vet att de har en skyldighet att utreda, dvs. göra sitt jobb.