abort pga rädsla för förlossning?

Hmm, har fött två barn vaginalt, och visst det gjorde ju ont - hade ingen epidural, fast mest var det jobbigt.
Men det jobbigaste var första gången när man inte visste hur det skulle bli och satt och jagade upp sig. 

Tycker det låter skitläskigt att någon skulle skära upp magen, och det måste ju göra jätteont jättelänge efteråt.....brrr.... Med vanlig förlossning mår man ju "bra" ganska snabbt efteråt (för det mesta). Efter andra barnet hade jag lätt kunnat åka hem och ta hand om min tvååring samma dag som förlossningen, fast vi var tvungna att stanna pga gulsot.

Jag lider också av panikattacker sedan länge. Hade med mamma på första förlossningen, vilket var ett bra stöd, men i det här fallet låter det kanske inte så lämpligt. Problemet är väl precis som med panikattacker, att man är rädd för rädslan, och i och med att man stressar upp sig så blir det en självuppfyllande profetia, man mår dåligt och förlossningen blir jobbig. Trots det hade jag nog valt vanlig förlossning, men inte helt själv utan stöd. Bäst är nog att hitta nån som du kommer bra överens med som har fött barn själv och är väldigt trygg i sig själv, och ha med henne som doula. Män är inte så bra på sånt och barnmorskorna har inte tid.

Sen - det ÄR mycket läskigare att sitta och tänka på en förlossning än hur det sedan faktiskt är. Värkarna ökar så gradvis att man (oftast) hinner vänja sig, det är inte en plötslig, supersmärta, och det är inte mer än vad man klarar av. Jag är mycket räddare för att gå till tandläkaren än för att föda barn. Kort sagt, jag har enormt låg smärttröskel och är en mes, om jag klarar av att föda barn gör nog de flesta det. Sen är allt individuellt, men ändå...