Jag har under senaste tiden blivit mer och mer intresserad av Olof Palme som politiker, hur människor såg på honom. Kan inte ni som minns Palme berätta lite om vad ni tycker om hans politik, om ni tror att en politiker som han skulle klara sig bra i dag.
Minns ni var ni gjorde när ni fick höra att Olof Palme hade blivit mördad? hur kändes det?
Jag är väldigt nyfiken eftersom jag själkv är född efter det att han dog.
Jag minns inget av hans politik.
Men jag minns natten när han dog.
Jag var 12 år och sov alltid med radion på.
Jag vaknade nån gång på natten o hörde att det spelades sorgemusik och att nån sa att Palme blivit skjuten på öppen gata.
Jag förstod ju såklart att det var något jätteallvarligt men jag var mest irriterad dagen efter över att morronprogrammet jag ville se på tv var inställt.
Tack för svaret .) får se om fler vill skriva
Jag var 18 när det hände, och tyckte väldigt illa om Palme och socialism överhuvudtaget.
Palme var illa omtyckt av många, och jag minns att jag på olika håll före mordet icke sällan hörde referenser från olika håll typ "nån kommer knäppa honom till slut", eller t.o.m "han borde skjutas" o.d.
För den skull kändes det förstås inte bra att han blev mördad.
Man kände del i chocken tillsammans med resten av landet.
Jag befann mig hos goda vänner när det hände.
Jag kände liknande när Anna Lindh mördades, men mer av chock och sorg då.
Det var mer oväntat och jag tyckte bra om henne som person.
Tack för svaret!
Jag fyllde 8 år1986, och jag har en del minnesbilder av just chocken och sorgen efter mordet, men har inga större minnen av hans politik.
Jag var också sur över att det inte var något "Gomorgon Sverige" (dåtidens morgonprogram på lördagsmorgnar). TVn stod på hela dagen.. Det brukade det inte göra. Min syster fyllde 3 dagen efter mordet (1 mars), och att på hennes födelsedagskalas med släkten inte var som det brukade vara, utan alla var chockade och ledsna (Mormor och morfar var aktiva sossar). Pappa var mest glad att han just skulle byta jobb, innan hade han jobbat vid Norrmalmspolisen och skulle annars ha jobbat den natten.
I skolan (gick då i 1a klass) var det minnesstund i matsalen och på musiken fick vi lära oss "I natt jag drömde" (vilket man tydligen inte gjorde för än på mellanstadiet i normala fall). Vi hade en del samtal i klassrummet om demokrati och att det inte alls var vanligt att folk dödade människor bara sådär.
Jag förstod nog inte hur stort detta var tills den sommaren då min farmor åkte från Norrland för att hälsa på och hon ville absolut lägga blommor på Palmes grav. . Hon la rosor på hans grav och jag minns hennes ansiktsuttryck (hon var inte politiskt engagerad eller något sånt). Sen gick vi och åt hamburgare på McDonalds (vilket minne jag har!!) och hon satt väldigt tyst hela tiden (vilket var ovanligt för farmor).. Då blev det lite klarare att det inte bara var vi i stockholm som var chockade över Palme. För mig som 8 åring var det nog lite svårt att ta in allt.
Såhär i efterhand så har jag nog fler minnesbilder händelser kring Palmes mord än av Anna Lindhs mord..
Jag var tre år när Palme mördades (skulle snart fylla fyra år). Jag har inte mycket att bidra med än några vaga minnesbilder från hans tv-sända begravning. Dock är jag, som du, mycket intresserad av honom (både hans person, gärningar men även omständigheterna kring hans död). Jag delar inte hans politiska åsikter men jag måste erkänna att han var en fantastisk talare och retoriker.
Han var en bra retoriker men jag gillade inte hans politik. Sen hade han en väldigt speciell röst som jag hade svårt för.
Jag var 19 år när det hände. Jag hade ställt klockradion på ringning vid sextiden eftersom jag skulle upp och arbeta i en Pressbyråkiosk den dagen. På morgonen vaknade jag av det var tyst i klockradion som brukade dra igång med nyheterna. Efter en lång tystnad så var det första nyhetsuppläsaren sa: "Sveriges stadsminister Olof Palme är död." Sånt blir man klarvaken av. Det var helt overkligt för sånt hände inte i Sverige helt enkelt. Jag tror att det var en blandning mellan total chock och misstro på något sätt. Sen efter nyheterna så satte jag på textnyheterna på TV och samma där. Jag väckte mina föräldrar och min lillasyster för att berätta, men ingen trodde mig.Sen var jag tvungen att åka till jobbet.
På jobbet sålde vi bland annat en tidning som hette Dagen. Den trycktes dagen innan och på löpet hade dom en artikel om ett möte som Palme skulle vara med på samma dag eller någon dag senare. Den löpsedeln satte vi inte upp och vi la in tidningarna på lagret för det kändes helt hemskt att sälja tidningarna nu. Vi fick väldiggt stora leveranser av tidningar den dagen. Aftontidningarna som brukade levereras vid klockan 13 kom redan vid åtta-niotiden. De flesta köpte alla fyra tidningarna (SvD, DN, Expressen. Aftonbladet) och vi sålde slut jättesnabbt.
När sen rättegången mot Christer Petterson drog igång så arbetade jag som väktare på Polishuset. Min uppgift var att vakta en dörr som journalisterna ledde in till pressrummet. Det gick en trappa ner och där var en avsats där jag stod. Sen var det ytterligare en trappa ner till en kort sträcka mellan hissen upp från "Sucken" (en gång som leder från häktessidan i andra änden av polishuskvarteret) och säkerhetssalen. Och därnere passerad Pettersson varje gång han skulle till rättegången eller tillbaka till häktet. Till slut så började han vinka till en när man stod där.
Han var en politiker som var antingen eller. Mycket omtyckt eller mycket illa omyckt. Mycket bra talare.Mycket väl ansedd utomlands.
Just det, glömde frågan om mordet. Jag fick veta det då jag plockade upp tidningen den söndagsmorgonen.
Även om jag tyckte illa om Palmes politik så fann jag det fruktansvärt att han skulle bli mördad på öppen gata, det såg jag som ett angrepp på demokratin i allmänhet.
Jag var 9 år och kan inte minnas något av hans politik.
Den natten han mördades så jobbade min mamma natt, på SOS. Hennes sambo som var polis var hemma med oss. Det gick ut rikslarm om jag inte minns fel och ganska många lediga poliser kallades in runt om i landet, så även hennes sambo. Hon ringde iaf hem och berättade varför han kallades in. Han blev chockad, upprörd och ledsen. Resten av den natten hade vi besök av brandmän och ambulanspersonal som turades om att passa mig och min syster tills vår mamman slutade.
Hur jag kände? Självklart påverkades man ju av det, men kanske mest på grund av att så många vuxna blev ledsna, arga och chockade. I skolan fick vi skriva ett brev till Lisbet Palme där vi beklagade sorgen bl a som fröknarna skickade. Vi fick faktiskt svar från henne med.
Nån som vet vilken tid nyheten spreds? Jag har för mig att kl var strax efter 2 på natten iaf.
Jag kommer inte ihåg så mycket av Palmes politik, men jag minns när han införde löntagarfonderna 1983. Vilket liv det blev! Jag satte på TV:n morgonen efter mordet och fick då veta att han blivit mördad. Sedan när Christer Petterson dömdes för mordet i tingsrätten trodde man inte att det var sant. Ett mord på statsministern borde ju vara mer välplanerat.
Tack allihopa för era svar! det är väldigt intressant att läsa om era erfarenheter.
Tror att de som är unga idag har svårt att förstå hur dominant Olof Palme var i svensk politik fram till hans död.
Mig veterligen finns det ingen politiker rmed undantag av Karl Staaf som varit så kontroversiell, både älskad och djupt hatad, få var likgiltiga inför denne man. En av mina farbröder jobbade ett tag med Olof Palme efter han blivit vald till Sveriges förenade studentkårers ordförande, på deras kansli. Privat var han charmerade och lätt att ha att göra med , kunde ta sakargument och erkänna att han hade fel. Olof Palmes egen släkting, en kusin till hans far historieprofessorn Sven -Ulric Palme som min farbror hade som lärare sa en gång rent att när det gällde Olof så var han bara ute efter makten.
Min fb kunde inte förstå att det var samma människa när han några år senare såg Olof Palme som politiker, då hade han lagt sig till med den där överlägsna, arroganta, aggresiva, infama stilen som retade gallafeber på så många och som säkert var den största orsaken till det sk Palmehatet. Ryktet om hans överlägsna intelligens var starkt överdrivet, visst han var smart men också djäkligt slarvig och kunde vara väldigt disträ. Hans egen familj beundrade honom för att han var duktig och framgångsrik men avskydde honom som politiker (han egen mor hade varit riksdagskvinna, med ursprung från tyskbaltisk adel, för dåvarande högerpartiet) och hade svårt att acceptera att han blev socialdemokrat då släkten Palme var en gammal högborglig släkt.
sv.wikipedia.org/wiki/Karl_Staaff
Jag gick i grundskolan och minns att man hade bio och disco på folketshus. Det fanns fortfarande en och annan lanthandel kvar och lokaltrafiken fungerade.
Det bodde lite mer folk på landet och var livligare på något vis då. Allt stängdes ned under åttiotalet och folk försvann.
Palme kon som tidigare sagts från överklassen men stod på arbetarklassens sida i mycket.
Det gjorde att han inte behövde känna sig underlägsen eller osäker bland tjugo familjer som i stort sett äger hela Sverige. Han talade ju samma maktspråk som dem. Idag har vi inte någon som känner baksidan lika hos överklassen lika väl som han och ändå är på folkets sida.
Såklart retade han gallfeber på högerextrema krafter i samhället...
Palme = 2 TV-kanaler och 2 Radiokanaler, förgrundsgestalt i det socialdemokratiska förbudssamhället
han hade visst en romans med shirley maclaine
Han var som en manlig Gudrun Shyman. Populistisk opportunist.
Jag minns hur han förlöjligade en reporter som undrade varför han inte fördömde det Sovjetiska intåget i Afghanistan lika hårt som han fördömde Amerikansk utrikespolitik. Efter det tappade jag all respekt för honom.