När de ska sova....
Jag tycker tvärtom du låter otrygg så som du beskriver det.
Barn är barn som någon skrev. Det är så här det är. Föräldern är ansvarig inför barnen, inte tvärtom.
Inlägg från: vittra
|
-
-
Man bör naturligtvis finna sig i att man faktiskt kommer i andra hand, eftersom barnens välmående alltid bör komma först. Det är väl inget konstigt med det?!Ängeln77 skrev 2011-08-08 14:19:58 följande:Som ny kvinna är man alltså ALDRIG lika mycket värd eller älskad, utan ska naturligt finna sig i att för evigt vara i skymundan? HERREGUD!
-
Fast pappan gör ju något också!The bad seed skrev 2011-08-08 18:34:27 följande:Mange säger att barn är barn. Så här är det bara...
Öh nej, så är det inte bara.
Barn testar gränser ja! Men då måste ju vi vuxna dra gränsen eller?
Får era barn hålla på sånn här uten att ni gör nåt?
Låter i så fall konstigt... Specielt att ni inte blir trötta på det...
Visst behöver barn gränser, men barn är ändå barn och de reagerar på det här sättet när de inte mår bra och när stora omställningar gör dem oroliga. Det spelar ingen roll hur hårda gränser man har så kommer de ändå ha perioder under hela uppväxten av extremt orolig sömn, olika otrygghetsmoment, mardrömmar och liknande. Allra helst när föräldrarna nyligen separerat! Att barnen behöver extra mycket närhet har naturligtvis en orsak, man kan inte vifta bort det som trots som föräldern minsann ska ta ur barnet! Då är man helt fel ute.
Är det verkligen konstigt att barnen är oroliga?!
Om jag var pappan skulle jag fråga dem varför det är så jobbigt på kvällarna och försöka luska ut vad det är de egentligen vill. Man kommer ingenvart med att skälla ut, ignorera eller fnysa bort deras behov med något som skulle kallas för "gränssättning". Det är bara jävligt förnedrande. Och något som förövrigt förvärrar beteendet i minst lika många familjer som dem som tycker att det hjälper. -
Inlägget ovan även riktat till Ess.