När de ska sova....

Fast pappan gör ju något också!

Visst behöver barn gränser, men barn är ändå barn och de reagerar på det här sättet när de inte mår bra och när stora omställningar gör dem oroliga. Det spelar ingen roll hur hårda gränser man har så kommer de ändå ha perioder under hela uppväxten av extremt orolig sömn, olika otrygghetsmoment, mardrömmar och liknande. Allra helst när föräldrarna nyligen separerat! Att barnen behöver extra mycket närhet har naturligtvis en orsak, man kan inte vifta bort det som trots som föräldern minsann ska ta ur barnet! Då är man helt fel ute.

Är det verkligen konstigt att barnen är oroliga?!

Om jag var pappan skulle jag fråga dem varför det är så jobbigt på kvällarna och försöka luska ut vad det är de egentligen vill. Man kommer ingenvart med att skälla ut, ignorera eller fnysa bort deras behov med något som skulle kallas för "gränssättning". Det är bara jävligt förnedrande. Och något som förövrigt förvärrar beteendet i minst lika många familjer som dem som tycker att det hjälper.