När du ser mig, tänk då på dessa ord.
Jag klär mig i heltäckande slöja, d.v.s. jag täcker även mitt ansikte.
Det enda jag vill är att du läser dessa ord med ett öppet sinne, och har dem i åtanke nästa gång du ser mig. Jag har full förståelse för att du tycker mitt sätt att klä mig är främmande, och jag kan också förstå att du blir rädd om du plötsligt möter mig vid ett gathörn. Likväl förstår jag att du inte riktigt vet hur du ska agera i min närvaro, eller var du skall kolla när du talar med mig. Men att titta på mig med hat och avsky, eller fnäsa och mumla nedvärderade ord när jag passerar dig, är ingenting som glädjer mig. Jag låter dig gå fridfullt på gatan, utan att belasta dig med vad jag tycker om din klädsel. Du är fri att göra vad du vill, så låt mig få erhålla samma frihet. Jag menar inte att såra någon med mina ord, inte alls. Snarare vill jag bara delge dig mina tankar, och försöka öka förståelsen. Inte heller avser jag att starta en långrandig diskussion kring ämnet, för vi alla vet redan vilka åsikter som finns därute. Det enda jag vill, är att ge dig en chans till att förstå hur jag tänker... Förlåt om jag upprör dig med orden...
Och ja, jag är på riktigt.
Jag är inte deprimerad
Och inte heller är jag kontrollerad.
Jag är inte en slav till modet
Och heller är jag en mans leksak.
Jag har mina egna åsikter
Och jag har mitt eget liv.
Jag är självständig.
Jag har flera vänner
Och jag har en personlighet.
Jag har också ett ord eller två
Att säga dem som är vilse i sitt tänkande.
Jag bryr mig inte om han tycker om mitt hår
Inte heller bryr jag mig om byxornas märke.
Jag tycker att jag är vacker oavsett
För Gud skapar ingenting fel.
Jag står stabilt.
Bara för att du inte vet om mitt hår
Är rött eller svart
Eller exakt hur tighta mina jeans är
Så innebär inte detta att jag inte är jag
Och att jag inte har en personlighet.
Endast de jag väljer
Får se mitt yttre jag.
Och alla, får lov att se mitt inre jag
Jag sätter ord på mina tankar
Och jag framför mina idéer
Oavsett om du tror att jag har några, eller inte.
Jag är jag.
Jag talar i tystnad
Och inte vemsomhelst hör mig
Men ändå hör alla mig
Och vad jag tror på.
Jag går med mitt huvud högt
Utan att göra ett ljud
Och ändå ser alla mig
Och vad jag tror på.
Jag har befälet.
Min klädsel stoppar dig från
Att döma min kropps utseende eller moderiktiga kläder
Och tvingar dig istället att döma mig
Efter mina tankar och mina idéer.
Inte alla får lov att se mitt ansikte
Men ändå ser alla det glänsa i självrespekt.
Och inte alla får lov att skaka min hand
Men alla får en uppfattning om mitt fasta grepp.
Jag låter min tystnad tala.
Ingen flörtar och talar till mig lösaktigt
Men ändå vet alla, vad jag skulle svara.
Jag har ett liv
Och jag känner mig respekterad var jag än går.
Killar knuffar inte på mig, och inte heller glor de på mig
Istället tittar de på mig, många i förundran.
Men blickarna stoppas av tyget.
Jag är skyddad.
När jag går ut så är jag klädd i dova färger
Inte en endaste sak uppvisas
Inte mina händer, inte mitt hår
Men mina tankar och mina idéer gör det.
Och när du ser mig
Så skrattar du och stirrar
För att mitt hår inte syns
Och för att du inte kan se mitt ansikte.
Jag är djupare än så.
Du tror att jag är galen
Eller deprimerad
Ack så fel du har
För jag är varken galen
Eller deprimerad
Jag
Är lycklig.
