känslig snart 8 åring

Vi behöver hjälp eller råd om hur vi ska göra med vår son.. Jag är ensamstående med min snart åtta år fyllda son och vi har varannan vecka är det meningen. Nu har han kommit in i en period som han inte vill sova somnar väldigt sent och gråter i timmar innan han somnat. Försökt prata och frågat han varför men hans svar är bara att han inte vet varför och säger bara att han vill vara med mig. Är det någonting som åtta åringen just går igenom , han verkar ha en massa tankar som han funderar över också och är rädd att man ska försvinna:( det känns så sorgligt och vi vet inte hur vi ska göra. Nu funkar det inte med varannan vecka eftersom han är så ledsen och kommer inte klara av skolan om det här fortsätter. Jag har funderat på om man ska gå och prata hos nån barnpsykolog för han verkar inte må så bra.
han verkar ha som nån ångest och säger att han inte kan sova fast han precis lagt sig och inte försökt. Är han rädd för något eller är han rädd att jag eller pappa inte ska finnas där när han vaknat. Vi behöver hjälp!! Jag hoppas någon av er som läser detta har något bra råd att ge oss eller känner till detta av erfarenhet.
/Carina

barnpsykologen margit

Äldre 8 Aug 15:33

#1

Hej!
Det är lätt att bli orolig när barn i den här åldern så tydligt uttrycker sin oro och ångest. Risken är då också stor att barnets oro smittar av sig på föräldrarna, vilket i sin tur ökar oron hos barnet. Det blir en rundgång där till slut alla mår dåligt.
Redan i 6-årsåldern börjar barn fundera över existensiella frågor som liv och död. De är rädda att mamma eller pappa ska dö, eller att de själva ska dö. Detta ingår i den naturliga utvecklingen och brukar ofta bli tydligare efter en separation, när barnet inte har koll på mer än en förälder i taget.
I det läge som du befinner dig i är nog det viktigaste att visa din son att du inte är orolig för samma sak som han, dvs att du inte rättar dina handlingar efter hans rädslor. Du vet ju att det inte är farligt för honom att vara hos pappa och att du inte dör för att han är där. Visa honom det genom att låta honom fortsätta att åka dit, men se till att han har goda möjligheter att prata i telefon med dig på bestämda tider och låt honom börja med kortare sejourer tills han vant sig.
Men ge inte efter för hans rädslor, då blir de sanna för honom och rädslan ökar.
Mitt förslag är att du börjar med att normalisera hans nattningar, som ju också är en separation från dig. Låt honom ligga själv i sängen och titta i en bok eller lyssna på ett band. Men sitt inte kvar och prata om hans rädsla. Det hjälper inte att du säger att det inte är farligt, du måste visa att det inte är farligt!
Prata gärna med pappa om detta så att ni beter er ungefär lika.
Om det inte blir bättre på detta sätt tycker jag att ni alla tre ska gå till BUP och prata igenom situationen men försök genom att ändra ert beteende själva först.
Lycka till!
Margit Ekenbark

CarinaM

Äldre 8 Sep 19:51

#2

tack för svar :)

känslig snart 8 åring

INNEHÅLL