Hjälp mig med råd ang utåtagerande beteende, 4år!!

Känner igen mig sååå mycket (fast min son är 6 år nu)

Han var/är lite son din son, det hände massor runt honom speciellt i samspel med andra barn runt 3-4 årsåldern, de satte diagnosen "Autsimliknande tillstånd" fast var inte säkra, de sa att NÅGOT är det men vi kan inte riktigt säga vad. Vi ser ju också var bristerna finns i socialt samspel och impulsivitet, men det verkar inte vara tillräckligt för att sätta en full diagnos så att säga.

Är ditt barn hemma nu i sommar/ledig från förskolan?
Det är nämligen ett mösnter vi sett här hemma att när förskolan och vi också är hemma dvs när rutinerna bryts.
För honom är det även svårt med socialt samspel vilket ju även kunde göra honom ganska trött efter förskolan och vi märkte tydligt att här där det var lättare för honom så la han hellre den energin på att hitta på dumheter istället.

Vi försöker strukturera upp dagarna så mycket det går och förbereda på vad som skall hända, förskolan använde sig av bilder, här hemma räcker det att prata med honom samt att han är ganska hjälpsam av sig så ofta är han med och hjälper till att diska, tvätta, tvätta bilen osv just för att hålla sig sysselsatt.

Vi kör även mycket på vila efter någon aktivitet, ofta ser vi mönstret att sonen aldrig blir trött utan istället övertrött och eskalerar istället.

Det låter ändå, utifrån din beskrivning, ganska troligt att din son kommer att få en diagnos så småningom, även om man ju aldrig kan veta säkert.
Ville bara som tröst säga att även din son mognar - också med de svårigheter han har. Han kommer säkert alltid att i någon mån vara svårare än "genomsnittet" men inte såhär svår. Just nu har han sina problem (vad vi nu än väljer att kalla dem) parade med en fyraårings mognadsnivå. Möjligen ligger han på en ännu lägre mognadsnivå; det gör vår sexårige son med diagnosticerad adhd som exempel.

Det här hjälper dig inte med strategier här och nu men kan kanske ge lite framtidshopp. Du verkar faktiskt redan begripa rätt väl hur han ska hanteras, även om framgångarna just nu är minimala. Det absolut mest troliga är att ni kommer få någon form av hjälp med honom och det ökar hans chanser att klara sig i livet det med.

Äh, vilket lamt svar jag gav, ser jag nu.
Här är lite strategier:

* allt han gör bra eller det allra minsta icke-negativt ska lyftas, berömmas och prioriteras storligen och mycket

* gärna berömma honom så att andra hör

* mkt fysisk rörelse (men det verkar du redan köra med)

* uppmaningar i jakande form - det vill säga inte säga "dra inte i din lillebror!" men däremot "släpp lillebrors tröja!". Det är väldigt svårt för barn att realisera eller förstå en icke-handling.

* omega 3 hjälper många något, dock inte alla

*ge honom egen tid med er varje dag, ca 15 minuter. Under dessa stunder är det han som bestämmer helt vad ni ska göra. Sätt en äggklocka på sluttiden, så slipper man de värsta skriken när leken tar slut. Försök få det ni ska göra ihop till en aktivitet. Under det att ni sitter tillsammans och kör bilar, bygger lego, pysslar, bakar, eller vad det nu är - kommentera honom som en sportkommentator:"Nu gör du tornet ännu högre" eller "oj, alla bilarna krockar i en hög". Detta hjälper i förlängningen honom att bli medveten om sina egna aktiviteter och ökar hans självmedvetenhet. Dessutom bygger det relationen, för den kan ju bli mer än lovligt sliten av allt tjafsande som kan uppstå med en sån här kille med stark vilja och mycket energi.

* ignorera sådant beteende som kan ignoreras. Hans lyssnande går generellt ned av mycket tjat, det har du säkerligen redan märkt. Välj istället ut sånt ni inte kan kompromissa med - bälte i bilen och inte slåss som exempel. Låt honom hållas med annat tråkigt beteende; om han är oförskämd, sölar vid matbordet eller får utbrott eller liknande. Försök ignorera detta så långt det går - dels för att trivseln i familjen ska förbättras, dels för att rensa ut en del av den mentala dövhet som drabbar barn som får mycket tillsägelser.

Sådär - det var iallafall något mer konkret...

Åh tack för att ni svarat....jag räddas just nu av det...Det var bra tips jag ska tänka på oxå tack. Jag gör en del av det och försöker göra en del...de är dock svårt just nu att inte bli tokarg över detta hemska beteende...jag VET att de inte hjälper men jag blir både rädd och sårad att ngt allvarligt ska hända. Idag har varit värre än värst. Han e oerhört rastlös trots att vi varit i skogen flera timmar, hoppat studsmatta och varit och handlat. Han har däremellan bara kastat saker, slagit mig och lillebror med både pinnar och annat. Förstår inte att han kan göra så konstiga saker!! Sen tokskrattar han oxå hela tiden...som besatt...jätte märkligt beteende. Han lyssnar ingenting. Han hackar med gaffeln i bordet då vi ska äta och äter ingenting...usch  jag blir så ledsen och tankar om framtiden kan inte släppa mig...ja jag e ganska övertygad om att vi får en diagnos nästa gång...bra el dåligt m han kan iaf bli mer hjälpt fr både oss och förskolan. Dock jobbar fsk m åtgärdsprogram t honom redan som vi följer upp. Och ja...måtte detta minska ngt och att de även hänger ihop m hans ålder...allt kring honom hela tiden börjar föranleda en depression hos mig känner jag...jag e helt slut. Ja, han e ledig fr förskolan. Åter månd efter 5v ledigt. Det har han oxå ångest över då han hatar förskolan. Han vill aldrig dit och är som ni sa, oerhört trött efter en dag där. Han vill sova halv sex då om kvällarna så han e mkt känslig f intryck. Ska ta till mig tipset om vila efter aktivitet oxå tack. Jag tycker oxå synd om honom att va på fsk då han inte vill dit. Vi har bytt två ggr f att se om det berodde på det m jag tror det handlar om den sociala hysterin där...så därför har han varit ledig 5v även om eg det är bättre vi följer rutinerna så ngnstans ser jag ändå fram emot vardagen...hur jag nu ska orka jobba själv som de känns just nu....fy..
Lilla my...hur fungerar din son idag?? mindre av detta?? 

hej igen =)

Ja idag är det lite mindre av det, även om det är en bit kvar, det som hjälpte oss mycket var dels att förstå hur trött han blev efter att ha gjort en aktivitete, tex varit på förskolan eller lekt med kompisar, han har vänner även här samt leker med grannbarnen, brukar "fiska in" honom efter 1-2 timmar innan han eskalerar för en stunds vila, nu är det ju inte så att han snällt lägger sig, men tex sagoband och dyl får honom att koppla av en stund, ofta lägger han sig själv på sin säng och sätter på en sådan när han blir trött så det känns som att även han tycker det är skönt att varva ner.

Är vi bortbjudna så säger vi till redan innan han blir övertrött att "nu åker vi hem" blir så himla jobbigt när han väl kommer igång.

Har även märkt att han känner sig trygg i att man hjälper honom att ligga "steget före", han säger själv att han tycker det är "jättejobbigt" när det blir "tokigt" (hans ord)
Det verkar också som att han speciellt när han var lite yngre hade svårt att avbryta ett betende självmant vid en tillsägelse, tex hacka i bordet, springa runt och härja så vi har varit mer på och handgripligen plockat bort honom från situationen, så har de även gjort på förskolan dvs legat steget före och handgripligen lyft in honom istället föär att bli arga och säga till 134 gånger vilket inte funkat alls.
Nu funkar det bättre och dessutom vet han vad som händer och verkar känna sig trygg i att man är där och har koll när det inte funkar. Han precis som din son sprang istället runt och skrattade...vilket ju var jätteirriterande, men jag tror de gör så när de inte själva har så lätt att avbryta (bara en fundering)

Äggklocka har också hjälpt mycket, nu är min son väldigt konkret av sig och gillar tydlighet, han har även kört äggklocka tillbaka på mig "Jahapp mamma, 5 minuter till vid datorn då" så vi har väl lite "lekt in det" men ofta har det funkat bättre när äggklockan "sagt till" än när vi gör det.

Så det känns endå som det börjar bli lite mer ordning, även om sista veckorna varit jättejobbiga med honom (dagis har vart stängt och jag varit hemma höggravid med honom och inte riktigt lyckats hålla efter strukturen" så som jag brukar, och det märks fort.

Tänkte på en annan sak, hade din pojk gillat ett belöningsystem? Tex med klistermärken eller dyl, 1 klistermärke för varje bra sak han gör?

Ofta känns det (iaf för mig) att man vissa dagar "skäller" så mycket så man nästan missar de där bra sakerna, tex att han satt still vid bordet och åt bra för man bara andas ut då....Vi har också försökt välja våra strider och tränar på att "hålla mun" ibland, kanske är det inte så farligt att han sitter som en mask vid bordet jämfört mot att slåss tex.....osv.