Är själv uppvuxen utomlands. Mina föräldrar pratade alltid svenska med mig (och mina syskon) hemma. Det är jag jättetacksam för idag!! Annars hade jag aldrig lärt mig svenska och för det första inte kunnat kommunicera med mina mor-och farföräldrar på semestrarna och inte heller kunnat gå på universitet i Sverige. Det andra språket (i landet där man bor) lär sig barnet oavsett genom lek med andra barn, dagis, tv mm.
Har andra kompisar vars föräldrar aldrig har lärt dom sina modersmål (utan det har varit engelska el). Och dessa kompisar tycker det är tråkigt att idag inte kunna sitt hemlands språk.
Bor i Zürich med min sambo nu och vi väntar barn i januari. Har tänkt prata svenska hemma. Tyska lär sig barnet för eller senare (genom kompisar, dagis mm), det tar ju inte så lång tid för ett barn att lära sig ett språk. Ett exempel är min äldre syster som var 7 år när vi flyttade utomlands, hon skulle precis börja skolan. Hon sa ingenting på en månad, inte ett ord! Hon satt nog och tog åt sig av allt alla sa osv, för efter en månad prata hon språket mer eller mindre flytande...
Om ni själva vill lära barnet både engelska och svenska är det väldigt viktigt att ni har klara riktlinjer på när ni pratar svenska resp engelska. Så att ni inte blandar dom två språken för då kommer barnet bli helt förvirrad. Mina kusiner, som också växt upp utomlands, hade föräldrar som pratade både svenska och landets språk med dom hemma (allt i en liten fin mix). Idag är mina kusiner över 20 år gamla och dom kan inte skilja på dom två språken, utan det är fortfarande en enda röra
Ja, kan diskutera detta länge....
Grattis till graviditeten och lycka till